Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 3

Wo AA ER oo NN Louis Napoleon före och--efter stats kuppen. (Efter Morning Advertiser.) Åttonde årsdagen af franska statskupper har återfört i en utmärkt engelsmans minne några meddelanden rörande presidenten Bo: naparte, hvilka han erhållit af en fransman M. Florestan, som länge hade varit styresmar för theatre frangais och derunder njutit stor anseende i Paris. Denne M; Florestan, som var en moderat republikan, hade före stats. kuppen plägat ofta ha hemma hos sig de män. som ansågos vara republiken mest tillgifna Vid en af dessa glada och lifvade bjudningar i Oktober 1851 (två månader före stats. kuppen) föll samtalet efter supån på hvilkendera af Corneilles mästerverk som skulle vara : lämpligast. att upptaga och mest populär. Baroche föreslog ?Heraclius? och Dupin ?Le Menteur? (lögnaren); begges förslag blefvo antagna med acklamation. Vid detta tillfälle — fortfar berättaren — var Bonaparte öppnare och meddelsammare än jag någonsin förr hade sett honom. Han höll-efter supen ett tal, som nu innefattar den pittraste kritik öfver hans politiska handlingssätt; riktigt mördande blir kritiken genom slutstroferna i talet och de derpå följande scenerna med de lurade republikanerna. Vi erinra att Napoleon vid den tiden var republikens president, att ett nytt presidentval förestod; och att Napoleon redan då var misstänkt för stämplingar mot republiken och planer på kejsardömet. Mina vänner, sade han, hjertat manar mig att föreslå en skål för lycka och varaktighet åt. den stora och ärofulla republiken, till hvars intfressens målsman och försvarare jag anser för större ära att ha blifvit frivilligt vald, än om det hade lyckats mig att med. : våldets eller dlistens fördömliga medel sröfra kejsarkronan. (Bravo!) Någon låg smickrare, hvilken, okunnig om mina tänkesätt och, önskningar, förutsatte en brottslig omstörtningsplan, som jag afskyr (bravol), har sagt, att om sådana skändliga afsigter blefve satta i verket och vunne framgång, skulle kejsardömet blifva freden?; men, mina hersar, min käraste tanka är: republiken, det är riheten!? (brav I) — friheten, som för mig ika väl som för er är dyrbarare än freden, dyrbarare än mitt eget intresse, dyrbarare än personlig utmärkelse (bravo), Jag har svurit att upprätthålla republiken — (och han hålter sitt ord, utropade Baroche).Aldrig skall jag öfvergifva mina grundsatser (icke heller jag mina, åfbröt den gamle orleanhisten Dupin, med :handem på hjertat) — och den dasens då-jag får öfverlerima ibsignierna af mitt -mbete i min efterträdares händer, skall blifva slådare och äroörikare för mig än den, då jag mottog dem. (Bravo!) Då skall jag med illfredsställelse och stolthet säga åt min förre nedtäflare och — jag hoppas — blifvande -fterträdare,Cavaignac! ?Jecönfie å tes soins mon unique tresor Persigny, hvilken, som vi alla veta, länge har varit mitt andra-jag och baft förtroende-af alla mina planer: och förhoppningar, tröstade mig--denna morgon, då: rmitt kanske alltför känsliga hjerta led af det lika ogrundade som ovänliga förtalet, med den försäkran, att till och med mina misstänksammaste fiender begynna varseblifva — hvad -jag sjelf-länge känt — att Washington är det mönster, som jag vill i alla afseenden följa, fastän jag icke förmår likna det. (Bravo.) Med mina enkla vanor, måttliga behof, nästati öfverdrifnä sparsamhet för egen räkning, med ettaansigte lika öppet som min själ, med mitt ord lika heligt som--min ed (bravo!), räknar jag (det Walewski kan intyga) timmarne intill den fröjdefulla dagen, då jag får afkläda mig alla mina rättigheter och ansvarsfulla pligter samt atbyta det offentliga lifvets oro och svårigheter mot det enskilta lifvets lugn och trygghet. Jag skall säga er, mina bästa vänner, hvad allt fall kela verlden snart måste erfara, att alltifrån den. stunden, då -jag blef vald. till pre ident, har mitt hufvudsyfte varit att genom jemn men icke låg sparsamhet kunna lägga isido af det LE appointement, som nationen frikostigt anslagit, så mycket att jag ej måtte behöfva bli landets pensionär när jag upphör att vara. dess styresman: (bravo), och i förra: veckaninköpte jag för mina spärpenningar en icke stor egendom . vid Fön: taihebleau, åt hviken jag gifvit namnet Mount Vernoh (bravo, bravol), såsom en hyllningssärd åt den hjeltemodige och oegennyttige patriot, i hvars spår jag alllid sträfvat att gå. Der i en beqväm men icke öfverflödanie boning, skild från verldens buller, men — jag vill boppas icke aldeles öfvergifven, skola nina dagar glida fram, snabbt men tyst, under det jag egnar mig åt mitt lilla landtbruk och mina blommor, åt filosofien och tilantropien, och dersskall jag omfamna min efterträdare ika hjertligt som någonsin min amerikanska örebild Mottog sin Tredlige och likasinnade EE oa rvtu la ng TR ÅA dar gR. NY KAN a MIR Så