Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 2

denna examen. Det svenska stilprofvet aflades den 17, och det latinska aflägges den 19. — K. M:t har, genom generalorder af den 19 dennes, befallt, att den under den 22 nästlidne December till nybyggnad anbefallda ångfregatt om 22: kanoner: skall bära namnet Vänadis. — Förste stadsläkaren hr doktor Carlson har i desså dagar till handlanden Fredrik Leonard Lindström försålt huset: n:r-40 vid Westerlånggatan för en summa af. 127,500rdr rmt. — Å stadsauktionskammaren hafva i dag försålts: genom frivillig auktion bagaren G. Dahls vid Besvärsgatan belägna egendom (adressnummer 54), hvilken af landtbrukaren Ögren inropades för 15,800 rdr rmt; samt genom-exekutiv auktion egendomen n:r 16 vid Wollmar Yxkullsgatan, inropad af mjölhandlaren P. Larsson för 1980 rdr rmt. — Vid i går hållen auktion å Blå porten försåldes den i Bromma socken af Stockhölms län be-; lägna egendomen Ålsten för 45,100 rdr rmt till hattmakaren Carlström i Stockholm. —— — Då de körsvenner, som af hufvudstadens åkare begagnas, enligt hvad alltför väl kändt är, vid fordrandet af liqvid för verkstäld körning oftast öfverskrida gällande taxa, torde det ej vara ur vägen att lemna allmänheten kännedom om senast meddelade föreskrifter i detta afseende. Taxan, hvarefter åkare ega att undfå betalning under detta: års första hälft, bestämmer nemligen: För körslor inom och till stadens tullar med schäs, gigg, släde och droska, då de upptaga en tid af: Ensittsigt Tvåsittsigt åkdon. åkdon. Till och med femton minuter — 50..— — 66. Derutöfver till och med trettio minuter —:...cse.niNennd — 69. — 94. D:o d:o fyratiofem minuter..; — 87. 1: 16. För hvarje halftimma utöfver första timman :...s........s — 25. -— IH Dröjer den, som af åkareskjuts sig betjenar, på något ställe längre än en halftimme, för hvilken någon betalning icke erlägges, betalas för hvarje halftimme åkdonet utöfver första halftimmen uppehålles... -— 25. — 34 Härjemte vilja vi särskilt fästa uppmärksamheten derpå, att hvar och en, som dertill må finnarsig befogad, kan antingen å närmast varande vaktköntor eller ock till någon i närheten patrullerande poliskonstapel anmäla sig. för att vinna rättelse uti möjligen uppkommande öfverträdelser af åkaäretaxa. (D.B.) — Med anledning af Anderssonska teatersällskapets uppträdande i Helsingfors yttrar den nya tidningen Papperslyktan?, att-publiker visar sig temligen likgiltig och tillägger: För några år sedan, då-chrStjernström var herre I på -vår lilla scen, då var det ett helt annat förhållande emellan publiken och teatern. Då besökte man icke. blott teatern, man följde densamma:-med det lifligaste intresse, i hvarje samqväm den utgjorde ett stående samtalsämne. Man klandrade mycket, man anmärkte, man kritiserade; man recenserade; men man: berömde. också. deremellan, och hufvudsaken vår att man talade om teatern. Den -Anderssonska teatern, hvilken man nu har nöjet att ega här; klandras många gånger mindrö än hr Stjernströms i verlden, det är säkert ; men den berömmes också i förhållande ännu. mycket -mindre; det vill säga: man talar om den stort ingenting alls. Hvaruti ligger då skilnaden emellan det ena och det andra? -Hvarföre intresserade iman sig för: hr Stjernströms teater, och hvarföre är man kall för hr Anderssons? Är det -beskaffenheten af repertoiren eller af sjelfva truppen, som åstadkommer denna skilnåd ? På rcpertoiren, tror jag, kan felet skyllas endast i högst ringa mån. Hade lir Sjernström varit här under den förflutna -bösten, så hade hansäkert gifvit oss. nästan desamma stycken som hr Andersson hittills har gifvit. Han hade kanske blott förstått att omvexla något mera emellan större och mindre stycken. Orsaken till publikens köld faller således på de spelände. Är då hr Anderssons sällskap så mycket underlägset hr Stjernströms ?. Hr Stjernström hade ju icke, om man undantager honom sjelf, att-ställa fram några synnerligt utmärkta skådespelare, och flera af hans sujetter kunde täfla med hvem .som helst i konsten att spela dåligt. Detta är sannt; men hr Stjernström förstod att medstor: skicklighet använda sina tillgångar, flertalet af hans söjetter fick man se fylla sina platser, åtminstone så att icke all illussion försvann, ;och icke så sällan såg man stycken gifvas, till och med störa styeken, med hvilkas utförande man var verkligt tillfredsstäld. I hr Anderssons sällskap finnas goda sujetter, men dessa goda äro alltför få. De öfriga äro ganska aktningsvärda, till större delen helt unga, framåtsträfvande personer, mot hvilka ingenting är att anmärka, då de användas i roler af fjerde och femte störleken. Men de bättre. aktörerna hinna ej till att fylla alla mera betydande platser, och than får derföre i hvarje pjesse flere eller färre roler lemnade i händerna på personer, hvilka på intet vis förmå bärat åpp dem, om hvilka den mest kortsynte åskådare Kän säga att de spela dåligt Så förstöres illusioheB,. och dermed afkyles också publikens intresse för teatern. Att publikens intresse för teatern dock håller sig nätt och jemt uppe öfver fryspunkten, det måste man tillskrifya: .denågra talangfulla sujetterna och derjemte den verkligen berömvärda ordning och omsorg som förråder sig i ledningen af det hela. Hr Andersson — eller: kanske rättare hr Åhman — står icke mycket efter hr Stjernström i vården om det yttre, kostymer, dekorationeroch dylikt. Och spelet går raskt och lifligt undan; -man Iullas icke af de spelande till sömns, som under de Hesslerska spektakeltiderna. —— — En insändare har fästat vår uppmärksamhet derå, att den bevillningsafgift, son. år 1857 blifvit erlagd af.åtskilliga, utien uppsats häromdagen uppräknade fabriker vid Göah ord 3 In nvtäralatlamt hansttalon