Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 2

förtjusning och tillbedjan af hvarandra. Äro de två förnuftiga menniskor, så tala:de hvad ett friskt och godt förnuft ger vid handeh om händelser. och förhållanden, der tankar och icke blott känslor. sättas i rörelse. : Vet icke jag att jag lefver och. andas, äfven om jag icke ständigt upprepar den vissheten. Jag ville önska att jag kunde lära mig tänka som dul Det har; likväl synts, mig: som-om. du och din man tänkte på: samma sätt Aldrig-ser jag er sätta er och. kuttra och prata så kalladt kärlekspjäsk — åtminstone i främmandes närvaro. Allt ser ändå så friskt, trefligt, godt och jemnt ut.n Ja, bevars — mycket jemnt!n I hvilken. ton du yttrar de der orden, Emilia lillal Den unga fruns hjerta började häftigt slå. Blodet kom åter i den .fordna svallande rös relsen. Det skulle ha känts så riktigt: angenämt att nu få gråta, om det blott icke varit så förnärmande för värdigheten, Majken, jag vill icke tro — Emilia inlade ett ganska högtidligt allvar i sin ton — att du haft för afsigt att beröra någon ömtålig punkt? Hvad menar du? frågade Majken förvånad. Eller har jag gjort dig något ondt, eftersom du vill såra mig?, Emilia lilla, jag ser din rörelse tilltaga utan att jag förstår dig. Åh jo, du förstår mig nog, liksom jag förstår att du bestämdt velat pika och såra migl Och: Emilia, som nu riktigt arbetat sig in i-sina känslörs ström, sade med detsamma farväl åt all den sjelfbeherrskning, som hon under sista. månaden förvärfvat. En häftig gråt frambröt: och fortsattes så hejdlöst, att den lugna Majken började frukta att hennes unga värdinna verkligen var sjuk, f pries