Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 2

Ack, nej! Ack, nej — hvad vill det säga? Tycker du om variationer i den vägen?, Icke just i den. Men du har väl längesedan funnit att Åke är sig dagligen så lik ? Oech det anser du icke som en förtjenst? Jo, om han vore sig lik på det sättet som jag ville att han skulle vara sig lik. Nu måste du förklara dig bestämdt! Säg mig först — ser det ut för dig som om Åke älskade mig riktigt? Eller, om den frågan sätter dig i för mycket bryderi, svara mig på en annan: Ser icke din Gudmar annorlunda på dig, än min man ser på mig? Kära Emilia lilla, hvad är det för farliga idger du fått i hufvudet? Icke är det der något svarls Nå, hur kan jag svara på detta? Är icke männernas sätt olika — dessutom träffar Gudmar mig mera sällan. Det är alldeles nog, Jag visste att du såg alltsammans, och ... Nej, för guds skull, börja icke åter med tårarna! Beväpna dig hellre med så mycken kraft att du kan meddela mig historien om er kärlek, ty det är illa gjordt af dig, min vän, att misstänka din man för köld, då ni icke varit gifta längre tid än fyra månader. Min kärleks historia? Ack, du vet icke hvad du säger! Nå, jag kan väl förstå att ban den tiden föreföll dig eldigare och mer enträgen. Men det är ju så naturligt att äktenskapet gifver känslorna mera lugn och ioch med detsamma mera renhet. 4 Tyst, tyst, du plågar mig — du vet icke hur ondt du gör mig med det talet... Åke eldig, Åke enträgen! Emilia — du saknar då det flydda? Gud bevare mig för det! Det flydda var ännu .sämre,o . t