Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 1

tjenst,, min bästa, Emilia, om du ifyller den lucka, som jag måste lemna öppen., .; Det är lätt. Din far vill att du ännu en gång skall komma -att anse dig hemma på Svartskär. Det är någon som han hellre vill bafva till måg än din jaktlöjtnant. Det är nog möjhgt. Och förmånen af att för det ändamål, som han, önskar befrämja, ba dig här gör att ban ställer alla sina andra farhågor i bakgrunden. Allt det der har kanske mer än blottskenet af sanning. Men efter vi redan under vår fyra månaders gamla bekantskap blifvit så förtroliga, så låt mig öppet få fråga dig om du icke genom minsta ord af din man eller. någon annan hört hvar Gudmar med jakten uppehåller sig? Jag drar. mig. just nu till minnes, svarade Emilia. hastigt, att jag i går hörde, då jag gick förbi bodkammaren till kontoret, att din far och Holt skrattade, medan de talade om jaktlöjtnanten., Hvad säger du — skrattade de, då de talade. om Gudmar... Men. det kunde röra det gamla. Det tror jag icke... Det lät: som om han varit föremål för något spratt. Det . var ännu .besynnerligare —skulle pappa känna till en sådan sak! Jag vet icke hvem det rörde, men jag hörde tydligt din far säga dessa ord: Jag ville ge lifstidsränta till hustrurna för dena mandat, helst endast den ene af bröderna är gift; och jag viller ge pension åt alla skärgårdens. enkor, om Guldbrandsson änvu i åtta dar löpte April. Medan Emilia talade, hade en lätt blekhet öfvertäckt Majkens kinder: — PJag börjar nu. begripal yttrade hon, sHans sista bref omnämde mot slutet att han fått en hastig affär... Det måtte vara fortsättningen a