Aftonbladet – 20 januari 1859, sida 1

Växa i kapp; och hennes ögon gåfvo etl så strålande svar, att något vidare icke behöfdes. Jag förstår dig, återtog Majken, oeh nu vilbjag nämna för dig att jag med säkerhet påräknat att träffa. Gudmar; men han har under dessa fyra dagar, vi varit här, icke synts till hväårken: på Svartskär eller kapellgården, der du vet jag gjort ett par besök., Säg mig försty, frågade Emilia, huru din far skan tillåta dig dessa friheter, då han i öfrigt är helt och hållet emot partiet? . Hän har förtroende till det ord, jag gifvit Honom, att icke öppna min män om giftermål förrän jag finner att vi kunta ingå i samma ider. Konsten bliratthitta detta föreningsband: För öfrigt anser han af rmindre vigt att Gudmar och jag öppet träffas, än att! vi dertillsöka heinliga utvägar. Men på det visety, svarade Emilia, skulle ju din förbindelse ännu fortfara ? : Icke må du tro att. påppa anser såsom förbindelse ett förhållande, det han icke sjelf stadfästat. Han vet att ban kan hindra vår förening, men icke vår kärlek. Derföre nöjer han sig med det gamla ordspråket: Kommer tid, kommer råd., Och när råden komma, ge de anledning till allehanda. förändringar Din far måtte ha många funderingar, som korsa hvarandra. Så till exempel... Emilia tvekade något.. har han sagt att jag får behålla dig en hel vecka sedan han rest, eller tills han kommer igen härnäst. Detta är rätt eget under närvarande förhållande, fast Gud vet bäst — och det tror jag att också du vet — hur tacksam jag är. Majken rodnade och syntes något obeslutsam. 1 Låt mig få säga dig min tänkels inföll Emilia med tillvinnande bjertlighet: 22Y Gerna! Du gör mig till och med en