Aftonbladet – 19 januari 1859, sida 3

(Insändt.) Elomentarläroverkens sista löneqvartaler för 1858. I fordna dagar afiönades skölläraren hufvudsaklizen med dubbla tjenstår och förespegling att efter 10 års ordinarie tjenstgöring blifva befordrad till pastorat af första eller andra klassen. (Se K. M:ts nåd. kolordning af 1820, 3:dje sekt., kap. 4, 8 9, 10 och 11.) Konmoså en tid, då äfven ett halft århundrades ensteår icke ville räcka till att kunna br g till ett pastorat af Ira kl v ansökningar hos K. M:t äfven ti lemnuades utan ende. U man ofta i officiella tal höra :n hade att belöningen för sina mödor tällelsen, hvilken hvarken kun: fvas eller fråntagas honom, Men då under de seare åren rikets nåder började att taga skolfrågan id, så föllo de, till fi a ning, löfte om pastorat och inre tillfreds se möjligen, åtminstone för en och annan, som än: ade egna hela sitt lifs krafter åt skolan, kunde på id och längd blifva alltför mager, och beslöto der0 att erbjuda skolläraren, att få utbyta en del af håfvor mot Kontanta penningar. Denne var sen att antaga tillbudet. Men tänk, om det nu inge med honom såsoni räfven, hvilken släpte kötttycket, som han hade i munnen, för att gripa efter et, som han såg i vattnet. Så otroligt det än läor, så har dock detta till en del verkligen inträffat. ry icke nog med awt dyrtidstillägget för 1857, af nången obeskedligt nog kalladt svältpenningar, och om i förbigående sagdt för en och annan uppgår 21 5, säger fem, rdr rmt, ännu icke utfallit, 1 eller den förhöjning i lön, som med 1858 års vörjan skulle inträda; utan nu har det ock, genom -ågra outredda — jag hade så när sagt naturkrafehuru det blott lär vara — aritmetiska förocklingar, fogat sig så, att skolläraren ända hittills sått miste om sista qvartalet af den ordinarie lön, m redan förut var med tjensten förenad. Det bör i icke kunna anses såsom ett slående bevis på otit knot och oskälig missbelåtenhet, om han tycker vara hårdt, att han icke blott skall komma i bemer och förlägenhet huru han skall få sitt uppee för dagen, utan ock blifva urståndsatt att rpfylla ingångna förbindelser, derföre att han missvat sig på, att i laga tid utbekomma sin ordiarie lön för en redan förfluten tjenstetid. Skulle et finnas någon nog enfaldig att föreställa sig, det lärarnes löner blifvit så ansenligt förhöjda, att hädanefter kunna simma i öfverflöd och aflägga sapitaler, hvadan dröjsmålet med ett löneqvartal ngenting kan betyda, så må han väl kunna förstå, tt blotta löftet och hoppet om guld och gröna skosaricke kunnat afhjelpa den förra torftigheten. Insändaren åsyftar ingen beskyllning mot någon mbetsman eller något embetsverk. Tvärtom, han fullkomligt öfvertygad om, att hvdr och en på in plats i denna sak gjort till och med mera än mm skyldighet. Men denna officiella oskuld kan likil lika litet som hans egen tillfredsställa magens .ch fordringsegares kraf; och dessa senares är vid enna tid på året lika normalt som den förres. Vore cke dessa despotiska potentater så väldiga och oautliga skrikhalsar, de der icke låta nedtysta sig ved något annat än mat och penningar, så skulle sändaren gerna hafva tegat som ett godt barn ke så många gånger gjort sig det onödiga bes ct att förgäfves löpa och fråga efter de upplupr ch omskrikna, löneqvartalen. Äfven för affärsmän x professo är det icke likgiltigt, om en påräknad .nkomst inflyter detta eller nästa århundrade, tiotal Mer år, ja icke ens om det sker i dag eller morn. Ännu mindre kan det vara det för den, som e har annat att lefva af än sin knappa lön. Det n visserligen invändas att ingen bestämd tid vat utsatt, när dystidstillägget och löneförhöjninn skulle utfalla: Medgifves; men det var icke Ner föreskrifvet såsom vilkor för att en gång koma i åtnjutande deraf, att man skulle afsäga sig ttigheten att på behörig tid utfå sin förra lön, ända till dess att lönestaten blifvit definitift reglerad. Om ett dylikt vilkor hade varit förenadt med nestatsregleringen af 1830, så skulle dåvarande lä-ares löner hafva blifvit innestående under loppet af 3 år, likasom ock, under samma förutsättning vid n nu pågående regleringen, lärarne för hela förra ret ännu icke skulle ha fått uppbära ett enda qvaral. Skulle man få göra en slutsats från hvad som im inträffat; så synes ock detta skulle hafva blifvit händelsen, i fall icke ett K. M:ts nådiga bref melnkommit, hvilket anbefallde kongl. statskontoret t efter en ungefärlig beräkning utlemna 2 tertia: er af de förhöjda lönerna.