Aftonbladet – 19 januari 1859, sida 3

Diskussionen öfver rektor Cramers teser i läroverksfrågan. Sammanträdet den 7 December. (Slut från n:r 12.) Låtom oss nu se, huru den grekiskaoch företrädesvis den: atheniensiska uppfostran vår beskaffad. Grekernas skolor) synas hafva varit blott privata anstalter, ungefär såsom våra halfpensioner, men dock så, att staten derför föreskrifvit vissa stadgar. Skolgången började med 7:de och upphörde med 16:de året. Undervisningen : sammanfattades under hufvudklasser : grammata, musikä och gymnastikä... Den första inbegrep under sig läsa, skrifva och räkna. Alla dessa i så obetydbg vidd, att de knappast motsvarade hvad som nu läres i en lägre apologistskola. Sedan gossen lärt sig skrifva och läsa nnantill, vidtog den egentiga litterära undervisningen. Den bestod. hufvudsakligen i utanläsning af flomerus och andra poetiska verk, deribland isynnerhet Theognis gnomer-och Solons verser, motsvarande ungefär vår Havamal och Edda,: Dertill inskränkte sig den: allmänna undervisningen, såvidt den. rörde -bokliga konster. Den grekiske. gossen behöfde: således ke allenast icke lära sig. något främmande: språk, atansicke en gång elementen af någon enda vetenskap, till och med icke fäderneslandets historia — js icke ens religion: och sedelära, såvida den, ej kunde hemtas ur skalder och--gnomer. Efter 16:de året öfvergingo de: förmögnaste. söner -i någon af sofisternas eller rhetorernas skolor, för att under hans iedning studera vältalighet och filosofi. Denne höll fria föredrag och: lade-synnerlig vigt på den dialekiska -och deklamatoriska färdigheten.. Hos honom istades ynglingen till det 18:de eller 19:de året, då an blef myndig eller-efeb och kom -ut i: det:prakka lifvet :-. Jemte dengrammatiska. eller egentlia skolundervisningen fortgick. undervispingen i-muhvilken grekerna -ansågo såsom -ett -oumbärligt Ikor för all uppfostran;samt isynnerhet i gymnastik, hvilken betraktades -såsomen vigtigare del af-uppfostran än:den grammatikaliska och musikaliska till: ammantagna. Gymnastiken öfvades i :palxestran eller i gymnasium, hvilka stodo under statens: inseende ach hade offentliga lärare. Här gafs: undervisning i alla. kroppsrörelser,. som gingo ut på vinnande: af styrka .och vighet; hvarvid afsågs, utom den krigiska nyttan, isynnerhet deltagandet. i de offentliga: spelen: Ty högsta målet för. den grekiske ynglingens sträfvan:utgjorde krigisk ära eller att såsom en utmärkt atlet kunta vinna segern i Olympia. Derföre tillv bragte han ock större delen af sin dag i palestran— och. fortsatte, de gymnastiska. öfningärne vanligen till 5:te året. Sedan: efeben efter 2:ne års förlopp blifvit förklarad för man och erhållit. rösträtt i folkförsamlingarne, delades hanstid: mellan. dessas besökande, åhörandet af filosofernas föredrag och-bevix standet-afskådespelen eller: gymnasium samt jaägten eller kriget. Ati deindustriella eller, kommersiella yrkena egnade sig-nästan-endast de fattigares söner, hyika liksom nu för tiden ganska tidigt-ingingo deri och-innan-den knappa elementarlärokursen-blifvit afslutad. Någon embetsmannaverksamhet iden mening vi fatta detta. ordfannis icke.-oIngen teoretisk. underbyggnad -komdervid i-fråga; ty formerna voro enkla och ärendena afgjordes mest genom muntlig diskussion.--Hvarje medborgare var sjelfskrifven-juryman i-någon-af de många domstolarne. Genom val utsågs man : till -allav styrelsens förvaltningsvärf. Det var nog att uppsnappa sin: lagkunskap och embetsmannainsigt genom. åhbörande af de offentliga förhandlingarne — — Kortligen: grekens bildning var uteslutande praktisk och förträffligt motsvarande samhällskicket och lefnadssättet. För lonom var hufvudsakliga syftemålet att blifva en vig och skicklig atlet eller krigare, en älskvärd umgängesmenniska och en stortalare, som kunde gälla något i folkförsämlingarne och derigenom vinna folkgunst och hedersposter. Men icke må man tro att denna vältalighet var så utmärkt hos mängden af talarne. Den var tvärtom hös de allrå flesta en ytlig mångtalighet, söm rörde sig i allmänna fraser och personliga invektiver: Vilja de värde talarne hafva denna praktiska uppfostran åter införd bland oss, vilja de hafva tillbaka denna talvighet och dessa kroppsliga idrotter, så måste de ömskapa vårt sambhällsskick, våra seder — ja ) Ofvanstående beskrifning är sammandragen ur ML grekiska fornkunskap, 1:sta delen, sidd.