Aftonbladet – 19 januari 1859, sida 2

inte smakan riktigt skönt, eftersom han en tid förut haft riktig medvind i speditionerna, och det var: Holtens ... sVänta, Gädda — jag har en konjakssqvätt dvar af mamsellMajkens sista skickegåfva. Ta nu vatten i skopan der borte, medan. jag letar fram konjakenz: och. muggarna. Snart var groggen i ordning, och med den emellan sig sutto gubbarne nu på: sina platser, hvarefter Gädda återtog samtalstråden, sedan han först påtändt pipan. Jo, så här stod det till; , Löjtnanten, som på morgonen haft en liten rolighet på skonerten Iduna och kommiti godt humör, hade på middagen gått till ankars vid Svartskär. och stannat der för att äta i lag med herrskapet. Jag börjar ana oråd. Ja ja, du har allt fint väderkorn... Men nu är det först att veta att Holten, som inte tänker leka med små leksaker, redan lagtsig ombord. med: Essbjörnssönerna..på Mörkön, björnynglet, somde källa dem : för. Och, aldrig hade han — det sätter. jag: min syndiga talg i pant på — vändt sig till. .de der storsmuglarna, om :det inte varit några Engelands-saker Som: följt med .hummerkumsionen, för Holten är alltför slipad att:inte göra sej: nytta af en sak på mer än ett sätt.n Så belefyad du är på allt, Gädda! Går väl för sej. Du skall sen få höra hur jag fick härfvetrån på den hemligheten... Nu hade. mörkökararne för Holts räkning gömt en hel. hop. dyrbart godås i berghålan vid Mossön, för de hade inte kunnat komma åt att få det längre, eftersom jaktlöjtnanten aldrig ligger ur sjön. Men nux, tänkte Holten, bär det bra till, medan jaktlöjtnanten stannar här under middagen, att få flytta godset från Mossön; och så tänkte han vidare —för jag kan ackurat af det, som kom efter, föreställa mej hvad han tänkte — så