Aftonbladet – 18 januari 1859, sida 2

Dot nya adliga sällskapet. 24ll Bedaktionen af Aftonbladet! Det var besynnerligt, att det sig s.k. ?Adiga sällskapet, hvilket lärer bildat sig här i mufvudstaden för attsöka gifva ett slags rikting åt rikets ständers eller rättare sagdtridlarhusets politiska ställning vid det i höstinräffande riksmötet, i stället för att helt enselt åt offentligheten anförtro det öfverenssomna och för ledamöterna tillgängliga proIrammet, tagit den onödiga omväg, att, sedan Aftonbladet, för flera veckor tillbaka, kommit utt något lyfta på den hemlighetsfulla slöja, varunder detta sällskap dolt sin verksamhet, ill redaktionen insända en adress från sällskapets namnlösa Bestyrelse?, deri det ifrå;avarande programmet på sitt sätt angifves och kommenteras. Emellertid får man tills vidare vara nöjd ned den offentlighet, som härigenom blifvit ramtvingad. En närmare granskning af den ifrågavarande adressen visar dock vid första ögonkastet, att om afsigten dermed kan vara att vid riksdagen bilda ett slags opposition mot regeringens förmodade förslag och framställningar, denna opposition blir af det mest oskyldiga och fromma slag, hvilket visst icke förbjuder, att det ju kan ligga någon sanning i sällskapets tänkespråk: Allvarlig, sansad fosterlandskärlek?. Ett sådant tänkespråk torde skäligen hvilket politiskt sällskap som helst kunna antaga och försvara med den individuella öfvertygelsens rätt, att enhvar på sitt sätt handlar 1 den riktning, som han anser främja fosterlandets bästa, naturligtvis alltid härledt från ädla bevekelsegrunder. Det egentligen betecknande i det nyssnämda tänkespråket lärer således böra sökas i det lilla ordet ?sansad?, som väl får tydas på det sätt, att man icke vill eller vågar sådana steg, som möjligen skulle kunna åstadkomma, om icke nhågon revolution, åtminstone någon allt för stark rörelse för ernående af ett föresatt fosterländskt? mål, d. v. s. med andra ord, att sällskapet anser sig böra hålla emot med ena handen,men ge efter med den andra, då det naturligtvis alltid kommer an på, hvilken hand som blir starkast. Och efter det föreliggande-programmet tyckes detta i sanning blifva konservatismen, när det gäller någon i politisk förbättring och i öfrigt eftergifternas. Således har sällskapet ställt sig på den breda konservativa basis af en stark komimgamakt?, hvilken naturligtvis skall vara ?lagbunden? — ett ord, hvars betydelse lika nåturligt ej behöfver närmare definieras, samt vidare på skyddandet af ståndsprincipen. Deremot vill sällskapet medgifva intagandet i stånden af oreprese iterade medborgare-klasser, äfvensom förändringar af de former, uti hvilka de nuvarande stånden röra sig. Detta är på ett hår när precist samma pro2ram som junkerpartiets chef vid 1851 års riksdag, numera landshöfdingen grefve Lagerbjelke, uppställt uti sitt då afgifna men vid en derpå följande riksdagen år 1853 förkastade förslag för ombildning af den nuvarande ståndsrepresentationen till ett anfät slags ståndsrepresentation, hvarom likväl (märk detta) någonting annat vid nästa riksdag, i afseende på adelståndet, icke kan komma i fråga, än appgörande af ett hvilande förslag, hvilket förmodligen vid en efterföljande riksdag skulle omma att röna samma öde, som det under snahanda auspicier uppgjorda förut rönt hos ridderskapet och adeln sjelfva! Följaktligen ifventyras genom den i detta hänseende uppställda princip för den blifvande reformen platt ingenting för de adliga? elementerna nom representationen, hvilkas helgedom såunda för allt fall förblifver orörd. Vidare proklamerar det adliga sällskapet sin benägenhet för religionsfribeten?, likväl unler vilkor, ?som betrygga, att friheten icke öder oordning och att den genom lagar besedes ensamt åt de religioner och sekter, som nom fäderneslandet förefinnas, och hvilkas äror sammanstå med kristendom, stat och sedighet?. Detta är i sanning så dunkelt och sväfvande, att man icke rätt kan veta, hvad let skall betyda, och att det he!a kan betyda ingenting. I det ursprungliga programmet ärer likväl termen vara både kortare och sydligare och belt enkelt lyda: statskyrkans upprätthållande. Läsaren finner häraf, att i de trenne här afvannämda hufvudsakliga politiska frågorna let Adliga sällskapet, åsyftar att bilda ett så starkt konservativt parti som numera är möjligt. S Deremot medgifvas reformer — alldeles som af junkerpartiet — uti statsförvaltningens organisation till större enhet, skyndsamhet och kraft i ärendenas behandling, samt uti skreditlagstiftningen, hvarvid åtminstone en förståndig princip rent uttalar sig, eller den om räntans frihet, ehuru, efter vår tanka, ett ganska väsentligt hinder emot genomförandet af denna princip ligger just uti den föreslagna inskränkningen till endast rörliga lån — (hvilket förmodligen skall betyda ointecknade) — emedan ett sådant undantag troligen skulle förvandla en massa nu så kallade orörliga lån till rörliga. I finansfrågorna yrkas i öfrigt den reform, att riksbanken — hvars hufvudsyfte rätteligen är och bör vara myntvärdets upprätthållande — skulle frigöras ifrån alla för det egentliga aftärslifvet främmande operationer,, dermed förmodligen menas indragning af fastighetsoch odlingslån samt. den del af diskontrörelsen, som medgifver omsättningar o. 8. V., hvarförutan tillägges, att öfriga kreditanstalter böra så ordnas, att ej genom dem vingleri och svindlande spekulationslusta finna uppmuntran och understöd — också en allmän sats, som sväfvar i luften. Beträffande läroverksfrågan vill det Adliga sällskapet ansluta sig till enahanda åsigter som rikets ständer vid senaste riksdag uttalat; olyckligtvis inskränka sig dessa endast till följande temligen evasiva fras, nemligen att dels de s. k. bildningsliniernas antal be