Aftonbladet – 18 januari 1859, sida 2

lig förargelse och skada, derest han sjelf måst fullgöra skjutsningsbestyret. Men det har varit och det är ännu så med denna i sanning usla och demoraliserande industri, som med den lika förderfliga husbehofsbränningen — och utmånglandet af bränvin till kreti och pleti — tjenarne icke undantagne; man har derigenom fått en kontant styfver, gexast; och deri har den verkande kraften legat; ty att genast få in pengar,, lika godt huru, det har varit en hufvudsak för våra hushållare, allt hittills. Och det är säkert att husbehofsbrinningens indirekta aflysande grämer många ännu, och det ganska djupt. Så skall det äfven gå med skjutsens förbjudande; allt för den genastinkommande styfverns skull. En sund tanke på framtiden eller på ett fosterländskt intresse kommer alltför sällan med i räkningen. Med nöje kan dock nämnas, att vid sammanträdet på Rockneby tingsställe medgafs omsider, att den nuvarande skjutsskyldigheten finge afskaffas, och ville man i följd deraf till och med uppoffra något — såvida ett slikt offer ålades hela häradet; — ett förbehåll, som onekligen var väl befogadt. — Som ett bevis derom, på hvilken låg grad af bildning och moralitet en del af Skånes presterskap befinner sig, synes bland annat af följande insända berättelse, som återgifves af Öresundsposten: Kyrkoherden T. uti X. församling och Z. härad, förut känd genom sitt myckna grälitidningarne med embetsbröder, har denna höst i sin nyss tillträdda föramling uppfört sig emot sina församlingsboer på ett ätt, som vi med bifogande af nedanstående upplysvingar underställa allmänhetens omdöme. I Oktober månad inställde sig i X. kyrka en till församlingen hörande äldre qvinsperson, för att begå H. H. Nattvard. Nämda qvinna hade en föreående söndag borthyrt sin lokal till några personer, om derstädes tillställde ett dansnöje: Som kyrkoherden T. är stor hatare till dans, fann han sig häraf Föranledd att, sedan han förut inför hela församlinsen med skrymtande ord förebrått qvinnan hennes syndiga beteende att uthyra sin bostad till dansnöjen tc., utesluta henne från nattvardsbordet. Det sätt, hvarpå qvinnan tillrättavisades, var så skarpt, att hon ifdånade och måste af några personer föras ur kyrkan. I predikan samma dag utpekades nämde qvinna särdeles tydligt. Som hon emellertid blef häftigt sjuk och fara ansågs för lifvet, efterskickades T., men svarade, att han ej kom. Vid de 11 husförhör, som T. i höst hållit, har han st minst halfva församlingen utdelat öknamn, såsom: AH—a, Illdöing,, Åsna, Oxe, Målad Bock, Kalkon, Flabba, Fä, med mera dylikt. Dessa öknamn begagas nu församlingsboerna emellan, under urskuldande tt kyrkoherden gifvit dem. Oivannämde husförbör nafva varit tillställningar af sådan natur, att de ej ons äro tillåtna i den mest simpla krogstuga — ithy itt härvid förekommit: nisknäppningar och skuffninvingar; skällsord till hela församlingen; yttrande af f.: denna församling har fan gifvit mej; samt tal, hållna vid förhörets slut, hvilka innehållit det gröfsta ovett. T. har sjelf utgifvit en katekes, innehållande 1453 rågor. Denna fordrar han att församlingsmedlemmarne skola kunna och ej läsa vår antagna kaiekes, hvilken enligt hans påstående ej är Guds ord, rysligt dum samt skrifven af en person som begagnade nattmössa. Härom dagen blefvo. 8 äldre qvinnor, deraf några födda i förra århundradet, uteslutna från Herrans Nattvard, derföre att de ej behagat lära svaren till. de 1453 frågorna i T:s katekes. En vagnmakare hade förfärdigat 2:ne vagnshjul åt T.; för dessa begärde han 2 rdr 75 öre, hvilket T. ansåg vara för dyrt; men sedan det ej lyckades honom att nedpruta priset, betalade han vagnmakaren 3 rdr, hvarpå han körde ut honom samt yttrade: Men kom ihåg att jag skall hålla efter dig i din kristendom. Detta är ganska betecknande för kyrkoherden T., och vi kunna ej annat än beklaga den hjord, som har en så vanvettig herde. Vi hoppas emellertid, att han blir något stäfjad i sitt åtraffembete, innan det går så långt, att han, enligt sin ovana i sitt förut innehafda pastorat, från predikstolen namngifver personer, som han sedat nedskäller. —N2