Aftonbladet – 17 januari 1859, sida 2

sig-en väg fram, så var det han, icke jag... Jag borde aldrig ha bränt upp brefvet, men hvad som finnes — en dukat skall alltid ligga qvar i lådan — är tillräckligt, i händelse vi framdeles skulle få .något oklart oss :emellan och ha skilda intressen. Och hvem. kom nu; hastigt ned vid anropet, om icke Holt? ; Hvem talade med. flytande tunga om denna sorgliga händelse, och hvem, om icke han, hade den djerfheten att vid inträdet i sjöboden genast observera — hvad i alla fall icke kunde undgå länsmannens blick — att knutarne på tågen voro helt olika hvarandra! Det -der,, yttrade Hjelm, ahar jag icke kommit att tänka på, och anmärkningen gör heder åt din skarpsinnighet. Men för att någon-betydelse skulle ligga: i knutarnes olikhet, så borde väl förmodas att de: blifvit omknutna, och när skulle detta hafva händt — de;äro ju våta af hafsvattnet,,.. Det troligaste är att någon brådska varit å färde på fartyget, då liket skulle lemnas åt vågorna, och att! således flera händer varit sysselsatta. Möjligt! svarade Holt, Men vi ha väl Moss snart här, och -hanär nog rätta mannen att ge upplysningar i sådana saker. Låt oss gå upp så längel Hjelm tillslöt sjöboden,. och de vandrade begge uppåt huset. Det var sant, upptog Åke hastigt, vi ha icke. fått. språkas vid om din resa. Jag är mest nyfiken att få höra om du svängde in till: Fjällbacka? Hummeragentskapet, som du skaffade oss för det engelska huset, blir nog lönande. Men hvad säga: våra fjällbackabröder — ha vi hopp om vänliga förbindelser? Du var icke frisk nog i går qväll för att kunna ge mig besked på något. Holt hade ingen makt-.öfver blodet: det. kom farande öfver hans angigte. som en sky