Aftonbladet – 15 januari 1859, sida 3

PP (gt Ve TERMER INGE VÄGT BUU fall all framgång i deras vackra företag. NNE NR rn TEENISKT. Utländska uppgifter ooh omdömen om Sverges Jorntillgängar, utsigterna för våra jornbruk coh utförseln af Gellivaramaln. Österrikiske -generalkonsuln E: Merk, som nyligen .hemkommit från ett besök i Sverge. har till kaiserl. königl.gcologische Reichsanstal i Hamburg afgifvit en redogörelse, hvarur vi här anföra följande: Hos Sverges bruksegare har Bessemers: metod att omedelbart af tackjern frambringe stål väckt utomordentligt uppseende. Hrr Pljsröm komp. i Gefle ha tillhandlat sig Bessemers i Sverge uttagna patent, och redan en längre tid frambragt alldeles utmärkt stål i ej obetydlig mängd. Fyratio fullkomligt lyckade försök i stört ba satt sjelfva saken utom allt tvifvel. Till Bessemers metod passa likväl icke alla svenska malmer; endast vissa jernverk kunna deltaga i de oberäkneliga förmånerna af det nya beredningssättet. Såframt icke någon hittills ej befarad prishedsättning på svenskt stål inträffar i verldsmarknaden. beräknar man att hvart skeppund stål korimer att uppgå till 75 floriner (137 rdr 25 öre)? Hr Merk ärnar inom kort meddela särskilta upplysningar öfver Gellivara, men erinrar i anledning deraf på förhand, attehuru Sverge eger högt uppe i norden outtömliga förråder. hvilkas tillgodogörande man nu påtänker, belastar det likväl jernmalmsutförseln med hög tull; hvaremot det närbelägna Finland har masugnar och kol, men ingen bergmalm, och kommer att sakna jernproduktion så länge nyssrämda utförselshinder qvarstår. Så vidt dessa nyare underrättelser. Längre tid förut har annars den namnkunnige geologen Leopold von Buch, i sin klassiska skrift: Reise durch Norwegen und Lappland; (Berlin 1810), lemnat upplysningar om Sverges jernmalmsrikedom högt uppe i Norden: ifven han kände till Gellivaras malmberg och omnämde tillika jernmalmen från Luossavara. Svappavara och det alla öfverträffande Kirunavara, Men v. Buck, som var skarpsynt ifven för ekonomiska förhållanden, tillägger: Alla dessa skatter äro likväl för närvarande (1804—1810) obegagnade och måste vara det; ty, en så lång landtransport, som till Torneåfors — öfver 10 mil — kan malmen icke bära: och att. förlägga masugnarne närmare malmtillgången vägras af skogväxtens knapphet. Det är efterverlden förbehållet att draga fördel af den oerhörda jernrikedom som finnes nedlagd i Lappland. Hvad v. Buch då anade, tycks vara på väg att nu gå i fullbordan. Lokalförhållanden lära likväl komma att afgöra, huruvids det blir möjligt att genom tillförsel af bränsle försöka utsmälta dessa malmer inom Sverge. eller om det kan anses förmånligare för Svergt att, genom utförsel af sin malm till Finland. skaffa. sig i det nu mera än förr grannskap. liga Ryssland en medtäflare, och detta med tillhjelp af sina egna ypperliga jerhmalmer. — Vilkoren för bruket af mjölkfärg till anstrykningar. (Ur Zeitschrift för Baukunst.) Denna så ofta omskrifna färgblandning har vunnit föga insteg, derföre att den ej sällan visat sig sakna de uppgifna goda egenskaperna; men misslyckandet härrör icke från ämnets obrukbarhet, utan från fel vid beredningen och användningen. Följas nedanstående föreskrifter, så blir resultatet alltid tillfredsställande, Osläckt kalk släckes med ren och framför allt icke vattenblandad mjölk, lika mycket mjölk, som annars brukas vatten till kalks släckning för bildande af affärgningskalk. . Man lemnar blandningen orörd ett dygn, hvarefter den kan försättas med någon sådan färg, som icke skadas af kalken, och vidare utspädas med ren mjölk, så att hela färgmassan. blir lagom för behandling med penseln, På sandsten blir denna anstrykning ganska fast, men måste förnyas två gån ger, likt oljefärg, eller först grundas och sedan öfvermålas. — Till anstrykning på trä är den lika användbar som oljefärg och lika varaktig; men för att betrygga den mot vattenhalten i mager mjölk, är härvid bäst att tillsätta on fjerdedel af kalkens vigt färsk. ost, hvilken af kalken lätt upplöses till en gräddlik blandning. Den blir då lika glänsande son: oljefärg, och ännu fastare. — Honungs rening. Af Rebling. I Archiv der Pharmacie för 1858 har författaren infört en två häften genomgående afhandling öfver ho-) ung, dess skördande och rening, och i afseende på den sistnämda operationen kommit till den slutföljden, att alla förut använda reningssätt äro i mer dk ler mindre mån otillfredsställande. Efter en mängd försök har han slutligen funnit nedannämda förfarande tillförlitligt och ledande till ändamålet. ! Honungen blandas med en lika vigt vatten, 18 ar