Aftonbladet – 15 januari 1859, sida 3

i monarkens omgifning narra denne till att göra eftergifter åt folken för att egga dessa att gå ännu längre i anfall mot makten. Hr Eckert har tagit till sitt lifs uppgift att störta detta mäktiga WeltverschwörungsGesellschaft och att rädda furstarne från undergång genom dess ademagogische Umtrieben. Att börja med samlade han allt hva han kunde upptäcka af handlingar och tryckta skrifter till. frimureriets nackdel samt utgaf detta i flera särskilta skrifter. Men frimurareorden blef rädd för verkan af detta bombardement med Magäzinen och förmådde bokbandlarne i Tyskland att undanhålla Eckerts skrifter från den, i utgifvarens tanka, begärliga allmänheten. När således detta försök till stormlöpning mot orden var misslyckadt, vände sig hr Eckert till furstarne sjelfva med angifvelse af den fara, som hotade dem. Han skref ett bref till Fredrik Wilhelm af Preusen för flera år sedan och fick ett beskedligt svar derå, men fann snart att han ändock ej vunnit sitt mål. Han beslöt då att formligen inför domstol åtala frimurareorden för dess förderfliga planer. Men detta ansåg han sig ej kunna. göra, så länge prinsen af Preussen var på en gång regent och stormästare för frimureriet i Preussen, samt sålunda både part och domare. Han reste derföre till Berlin och sökte att muntligen eller skriftligen få kommunicera sig med prinsen af Preussen för att förmå honom, åtminstone under den blifvande ransakningen, träda ur ordensgemenskapen. Det lyckades honom icke, och han klagade hos ministerpresidenten, justitieministern och polisdirektionen. Myndigheterna fingo slutligen leda vid hans förargliga efterhänssenhet. En vacker dag infunno sig några poliskarlar hos honom och togo ifrån honomalla hans papper. Sedan polisen tagit kännedom af dessa och hamn protesterat mot åtgärden, fick han dem tillbaka, men på samma gång gaf polisen honom tillika, med preussisk liberalitet, tillkänna att, som den fann hans vidare vistande i Berlin ändamålslösto, så skulle han inom 24 timmar vara utom stader: och på väg till gränsen, så kärt honom vore att icke blifva forsladdit. Hr Eckert reste, satte sig ned i Läbeck och gaf der ut i tryck alla sina kuriösa bref till konungar, prinsar, storhertigar, hertigar, ministrar och statsmän. De tyckas icke ha lyckats rubba potentaternas förtroende till deras godkända servilitets-maskineri. Skulle några af de nya ordensledamöterna i Kalmar eller Norrköping vilja taga kännedom af skriften, så vilja vi till deras tjenst nämna, att den heter: Geschichte meiner persönlichen Axklage des Freimaurer-Ordens als einer Versechwörungs-Gesellschaft, von E. E. Eckert ( chaffhausen 1858).?