Aftonbladet – 15 januari 1859, sida 3

gänge en och annan stund på logen med lägre samhällsklasser, hvilka eljest sällan eller äldrig få störa effekten af den oblandade aristokratiens välbehbagliga rökverk. Visd serligen har äran af en nådig tryckning vid ett animeradt middagsbord eller af ett medspeTlareskap i en whistrobert förledt mången att söka betala dessa gracer med rapporter om en och annan bekant. eller vän. Utan tvifvel har det lyckats vederbörande chefer att med dessa trianglar, dessa ljus, dessa förhängen, dessa gallimathias-fraser snärja månget får Toch leda det omedvetet till dess egna intresdsens slagtbänk. Men intet ondt sker utan att blifva straffadt. Denna orden, som skulle tjena furstarne emot folken, är i sjelfva verket furstarnes farligaste fiende: dess mål är monarkiernag störtande, alla religioners upphäfvande, kåmmunismens införande både i afseende på egendom och kön. Se der frimureriets djupa hemlighet! Vi skulle aldrig ha kunnat sjelfva lösa gåtan. En kunglig sachsisk advokat och notarie, vid namn Eckert, har hjelpt oss dermed. Denne man hade i 20 år sträfvat i Sachsen såsom en stilla medborgare, fastän nan lefde af andras tvister. Han hade skaffat sig en familj, en oberoende -ställning och en vidsträckt praktik som sakförare. Då kom, efter det långvariga lugnet, den revolutionära vinden blåsande 1848 från Italien och Frankrike och satte lif i till och med-de godmodiga och tröga fyskarne. De togo sig visa små friheter, som advokaten, formalisten, bokstafsföljaren fann strida mot hvad som så länge varit hans gudom och hans lefvebröd. Han kunde icke fatta att begäret efter befrielse från tunga skatter, från byråkratism, från rutten slentrian var ett naturligt behof hosfolken och länge blott väntat på ett tillfälle att röja sig. I hans, den välbergade och midt i byråkratien lefvande mannens ögon var folkrörelsen en galenskap, hvartill upphofvet borde sökas utom folket. Han letade och fann det slutligen — i frimureriet. Sedan han hittat detta korn, rustade han sig likt salig Don Quixote, öfvergaf sitt kall, och drog ut emot den lede fienden. Han anfaller den med klubbslag. ?Frimurareordens. ändamål, säger han i ett nyligen utgifvet arbete, strider rakt emot statens, ty det är att kullstörta alla verldens stater, all gudstjenst, att röfva all egendom, för att sedan skapa ett ordens-verldsrike, hvilande på könsdyrkan, på gemensamhet i lefnad. oeh arbete, det vill säga på den gräsligäste förnedring af hela menskligheten under ordens slafok, så att menniskorna skola alla blifva lika inför denna och att ordens ledare skola få skörda och njuta frukterna af hvad de öfriga hopskrapa i sitt anletes svett, ja för att de skola till och med få vällustigt förfoga öfver de andras kroppar.? Från dessa nya drag af ordens väsende öfvergår den väldige kämpen till nämnandet af några, som läsaren torde känna bättre igen. Att tillåta denna ordens existens, strider emot rättsväsendet i staten, ty ej nog med att hvarje recipient svär atti hvad nöd som helst och på alla möjliga sätt hjelpa ordensbröderna, utan denna ordensed och förbundsintresset åstadkomma mycken orättvsa, helst inom orden, finnas så många män på samhällets högre platser. I många stater ser sig den stadgade embetsmannen med långvariga förtjenster, arbetsamhet och kunskaper, utan begriplig anledning, oupphörligt tillbakasatt för unga opålitliga män med ringa kunskaper och ännu mindre nit; han vet icke att dessa leykligare framkomlingar ät9 ordensbröder med den förslagsupprättande eller utnämnande chefen. — En utom orden stående medborgare förlorar inför domstol den mest rättvisa sak, ty — hans motpart) var frimurare, — och olyckligtvis domaren likaså. — Den redbare näringsidkaren, som icke hörer till orden, finner på oförklarligt sätt sin kredit undergräfd, sin affärsverksamhet hämmad, medan en medtäflare har en förvånande framgång. Han vet icke att denne hör till orden, och att orden genom sina tusentals medlemmar bringar i misskredit den profane för att hjelpa fram brodern. : Alla. dessa stygga verkningar af frimurareorden tillskrifver författarendennas plan att) skaffa sig anhängare och verktyg för den ?kanske snart förestående fullkomliga omstörtningen.? Författaren är öfvertygad att alla i nyare tider skedda revolutioner utgått från samma källa. ?Sedan femtonde århundradet?, I. fee han, ?men isynnerhet från senare tred-Å jedelen af det nästförflutna — den tidpunkten, då frimurareorden omskapades från ett aristokratiskt till ett demokratiskt förbund — harevolutioner med allt kortaremellantiderskakatalla den bildade verldens samhällen —ja till och med låtit sig kännas inom Kinas murar. Hur oiika de första utbrotten än förhållit sig, har dock snart framträdt en fullkomlig likhet i organisation, syftemål, medel och taktik; alla förrådde att den gemensamma källan var ett sällskap som. sammansvurit sig mot hela verl): den, för att underlägga sig hela verlden, för att sönderrycka allå kyrkor, troner och stater samt familjebandet och eganderätten. Detta sällskap rättar med största klokhet i hvarje land sitt namn och sitt låtsade ändamål efter landets förbållanden; i Wien har det kallat sig den helige Josepnss-logen, — i Pesth Kossutbs, den uppstigande morgonrodnadens,,; — i Holland en id den helige Napoleons, den heliga Louises och konungens af Rom samt nu Fredriks,, — i Frankfurt har det (1783) höjt den trefärgade revolutionsfanan på samma gång som revolutionens tredubbla stridsrop: frihet, jemlikhet och broderskap; det har gjort sina loger till tempel för naturdyrkan, dock under anammande. i sina ritualer af den kyrkliga herdestafven och andra den kristna kyrkans högsta värdighetstecken, i förening. med ritualscener af kronans nedryckande och af mord, med symboler af allmän omstörtning, af frihet, jemlikhet, broderskap och enhet. Vid utvecklandet af sitt påstående, att frimurareorden är revolutionernas härd och moRA rota Kl kt: DR IT I NA ÖN TT JRR