Aftonbladet – 14 januari 1859, sida 2

föreställa sig annat, än att om den dittills oinmutade delen haft något värde, skulle den längesedan hafva varit tagen i besittning; när så icke skett, måtte de, som närmast haft tillfälle att bedöma förhållandet, t. ex. markens egare och de som bryta malm straxt bredvid i samma berg, varit öfvertygade om att grufdrift å de dittills oinmutade delarne af berget icke lönar sig. Denna föreställning har dock numera visat sig vara alldeles förhastad; ty i mån som saken blifvit betraktad af i bergsvetenskapen kunnige personer. har den nyförvärfvade egendomen stigit i värde uti spekulänters ögon; oeh enär egarne äro betänkta på att antiogen genom försäljning eller bildande af ett bolag bringa possessionen i sådana händer som kunna med bästa fördel för sig sjelfva och landet tillgodogöra den, hafva redan flere både utoch inländska anbud derå blifvit gjorda, och sannolikt kommer innan kort något bland dem till affär. De betydande summor, hvarpå anbuden gå ut,ingifva temlig visshet derom, att Hvilken som stannar för possessionen så är han betänkt på störartade anläggningar för bruksdrift efter nyare tidens förbättrade metoder, för att såmedelst erhålla afkastning fråti det nedlagda kapitalet, och man har alltså att emotsi uppkomsten af ett nytt större industrielt företag, som bör blifva af mycken nytta för orten, ej allenast direkt, utan ock indirekt förmedelst den lifvande impuls det torde komma att utöfva på ortens öfriga bruksoch bergverksnäringar. Tillgången på jdrnmalm i Taberg är så riklig, att den gerna kan kallas outtömlig, ty det blir städse tillgången på bränsle som kommer att bestämma afverkningsförmågan; efter en ungefärlig heräkning bör hela berget ofvan jord kunna gifva malm för cirka 20,000 skepp tackjerns årlig tiliverkning i 1000 års tid; att malmen tillika är af särdeles god beskaffenhet, är allmänt kändt. Då efter all sannolikhet södra stamjernbanan kommer att dragas förbi närheten af Tabderg, blir äfven denna omständighet af stor fördel för de verk, som der komma att anläggas. KR — Norska Morgenbladet innebåller en artikel med anledning af ett rykte, attden norska kadettkåren skall komma att i sommar beordras till Sverge för att på Ladugårdsgärdet ligga i läger, i hvilken artikel en sådan plan på det skarpaste ogillas. Först och främst är Stockholm — heter det — kändt för alltför mycken osedlighet för att man skulle ditsända unga, oförderfvade menniskor. Vidare skall sjelfva resan, som förutsättes skola ske sjövägen genom Öresund, med uppebåll i Köpenhamn för att bese staden, gifva anledning till minst 8 å 10 dagars förlust för öfningarne och studierna. De utgifter, en resa till Stockholm medför, eller hvartill den gifver många och frestande anledningar, äroför alla kadetter opåräknade, för många tryckande. För att lära exercera är expeditionen onödig, ty de norska kadetterna kunna fullkomligt mäta sig med de svenska, ja hafva till och med i vissa delar af exercisen, t.ex. tiraljörstjensten, visat sig stå öfver dem. Onödig är expeditionen ock för att lära taktik, ty de svenska öfverbefälhafvarne hafva vid Axevalla under vissa manövrer mera visat huru man icke bör manövrera, än huru det bör ske. Ingalunda :behöfs expeditionen för att lära huru de svenska trupperna inrätta sitt fältlif, ty den norska armen är före den svenska så väl i detta afseende som i fråga om beväpning och beklädnad. Den norska tidningen ser derföre i en sådan expedition endast ett medel för den amalgamationspolitik, som vill svenskeficeren den bildade klassenaf det norska folket. Svenska nationen är ett ädelt, belefvaat och gästfritt folk. De, norska kadetterna skola derföre af invånarne i Sverges hufvudstad och sina svenska vapenbröder finna ett mottagande, som skall vinna sympatier i deras unga hjertan, och om sådana expeditioner oftare förnyas, kunna dessa sympatier erbålla en för Norges sjelfständighet och oberoende skadlig styrka och utbredning bland armens blifvande officerspersonal, eller åtminstone åstadkomma en splittring (!?), farlig för den allmänna anda, som bör lifva och sammanbinda hela personalen. Derföre protesterar artikeln, som är undertecknad f — g, på det allvarligaste och bestämdaste emot den påtänkta inkommenderingen af den norska landkadettkåren till Stockholm. Månne det icke kunde hafva varit så godt it genast protestera emot alla slags besök at orrmän i Sverge; det lärer väl vara det enda som hjelper emot en sådan illslughet, som vill undergräfva Norges sjelfständighet genom all upptänklig förekommande artighet mot norrmännen? — Såsom ett bevis på huru man i Norge med uppmärksamhet följder de svenska för