Aftonbladet – 14 januari 1859, sida 2

atven kunna antagas. Jernkontorets Dbetydliga tillgångar torde väl äfven, för ett med jernhandteringen så nära förbundet ändamål, i låneväg mot billig ränta vara att påräkna. Stockholm den 12 Januari 1859. ; N. Ericson. TEATER. Mindre teatern. Den ondes besegrare för hundratjugonde resan. — Hr Ullman såsom Asmodeus. — Danska funderingar rörande nämde stycke och svar derå. Mindre teatern har några gånger, och senast går afton, gifvit ?Den ondes besegrare? med en ny Asmodeus, i hvilken rol hr Ullman, som förut lärer varit anstäld vid Kongl. teaterns elevskola, debuterat med rätt mycken framgång. Utan tvifvel ligger också ett berättigande dertill icke blott i de flera för scenen fördelaktiga qvalifikationer, hvaraf hr Ullman synes vara i besittning, men äfven i det synbarligen noggranna studium han egnat åt denna ingalunda lätta rol. Hr Ullmans röst har en ren och manlig klang, som gör sig väl gällande, ej mindre hvad talet än hvad sången beträffar, och torde, efter alltmera vunnen utbildning, äfv.n erhålla den böjlighet, som man ännu till en viss grad deri saknar och som här i åtskilliga scener tages i anspråk. :Öfverhufvud tycktes hr Ullmans framställning af Asmodeus vara mera lyckad i de momenter af rolen, der det dämoniska grunddraget mera öppet framträder, än i dem, der det, ehuru beslöjadt, likväl bör framskimra hos den förledande frestaren, i hvilka senare man understundom varsnade nog litet deraf. Särdeles förtjenstfullt var hr Ullmans utförande af den scen i andra akten, der Asmodeus omtalar, att äfven han en gång tillhört de saliga andarnes krets omkring den Högstes tron. Utan att saknadens uttryck derigenom uppoffrades, visste hr U. att genom en lycklig förmedling deråt äfven gifva en anstrykning af det trots, som är oskiljaktigt från begreppet om den fallne engeln, och som aldrig bör hos honom helt och hållet saknas, icke ens i hans klagosång öfver förlusten af sitt fordna, paradis. En i denna scen särdeles lyckad maskering bidrog, jemte det melodiska motivet till sången, ett af de vackraste i hela stycket, att höja effekten af det hela. Med anledning af de lofvande anlag hr Ullman gifvit prof på i denna sin första rol och det i flera afseenden berömliga sätt, hvarpå han återgifvit densamma, torde mången vara tveksam, hvilkendera af de. båda respektive teaterdirektionerna man i främsta rummet bör lyckönska, antingen den kungliga som, i sin embarras des rtichesses? kan helt enkelt skjuta sådana anlag ifrån sig, eller Mindre teaterns, som deraf gjort en acqvisition. Utom hr Fr. Delands torroliga komik i kyrkvärdens rol, förtjenar fru Pousettes gsärdeles goda spel såsom Maria att med beröm omnämnas. s Eget nog har detta stycke, som här gjort en så utomordentlig lycka, helt nyligen just med anledning af denna framgång gifvit anledning till polemik i de danska bladen. Flyveposten, som står i ett temligen intimt förhållande till hr Overskou, och som till följd af sin antiskandinaviska tendens gerna — i likhet med Folkrösten hos oss — begagnar hvarje tillfälle då han kan ge något sidohbugg åt grannrikena och hänvisa på någonting, som skall vittna om ett mindre godt förhållande mellan folken, har uppstämt bittra klagovisor deröfver, att man i Stockholm så ofantligt många gånger uppfört en öfversättning af Overskous Fandens Overmandp, utan att skicka författaren (Overskou) något honorarium derför, och har deri velat se ett nytt prof på skandinavismens dålighet.. En annan dansk tidning, Dagbladet gör sig lustig öfver denna jeremiad och undrar högligen, om det skulle kunna vara något skäl för, att Flyvepostens medarbetare just skulle draga någon speciel och extraordinär nytta af skandinavismen: Det är ju — fortfar Dagbladet — på intet sätt erkändt, hvarken. såsom moralisk eller juridisk regel, att en författare skall ha något honorarium för en annans öfversättning af hans arbete. Ingen af våra teatrar, hvarken den kungliga eller de privata, har någonsin:be: talt ett sådant honorarium, och hr Oyverskou har visst lika litet gjort något steg, för att skaffa de författare, hvilkas arbeten han öf. versatt, något honorarium, som det någonsin fallit Flyveposten in att honorera de främmande författare, hvilkas arbeten den begagnat till sin följetong, äfven om de varit svenska. Och ändock kunde det vara mera skäl att gifva ett sådant honorarium för en roman än för ett dramatiskt arbete, ty: en roman kan läsas i originalspråket, och en, öfversättning kan sålunda skada originalets utbredande. Deremot kan ett dramatiskt arbete icke uppföras i ett främmande språk; öfversättningen gör sålunda författaren ingen skada, men gör honom det gagnet att göra hans verk och namn bekanta. Till hvad Dagbladet här anfört vilja vi lägga en ytterligare anmärkning. Liksom den på Mindre teatern gifna Den ondes besegrares är en af framlidna fru Stjernström gjord, för svenska scenen lämpad bearbetning af.-Overskous Fandens: Overmand,, så är återigen detta Overskous stycke ingenting annat än: en bearbetning af Melesvilles Le fil de la Vierge, och vi undra högligen, om hr Overskou eller den teater, der hans stycke gifvits, gjort sig besvär med eller ens tänkt på att, skicka något honorarium till den franske författaren. Dagbladet slutar sin uppsats i vämnet med följande ord: Det egentligen märkliga och beklagiiga i hela denna sak är efter vår mening icke, att hr Overskou icke fått något honorarium från Stockholm, utan att fsigten och smaken Jör dramatisk konst kunna sti på ett eå lågt trappsieg i Sverges hufvudstad, att man der öfver hundra gårger för fullt hus och med stort b:fall har uppfört ett stycke, som i alla händelser i esteti kt hänseende intager en mycket underordnad plats.? Då vi ofta hört denna samma anmärkning öras af danskar, och då det sålunda är an