Aftonbladet – 14 januari 1859, sida 1

dertill. hade både; Majken och Thorborg-talat så innerligen vänligt om mig ... Gud välsigne dem! Jag vill också tänka vänligt på dem och tro att begge blifva mig kära vänner, vär jag bättre lärt mig fatta mina nya förbållanden. Något också särdeles glädjande var att jaktlöjtnanten i morgor kommer hit öfver med sin lilla älfva till syster och bjuder mig: på en utfart med kaffe 1 tulljaktens kajuta. Hvad litet solsken är välgörande såväl för menniskohjertat som för blommornalj; Si Jag har sagt Åke att jag i eftermiddag bestämdt går ner och beser fisksaltningen. Det är i sanning märkvärdigt, att jag ej sjelf tänkt på att här på fiskläget taga notis om hvarjebanda, som kan bli mig nyttigt. Och i öfvermorgon ärnar jag visa Åke att jag kan baka — förstås med tillhjelp af en madam — det besynnerliga tunna: bröd, som de nyttja här och som Åke fattat ett sådant behag för. Kortligen: jag har föresatt mig — och den föresatsen skall jag hålla — att visa min man det han icke fått ett ohjelpligt pjåk till hustru, och han skall få vänta på den dag jag härnäst talar om känslor eller eljest slösar med dem. Jag tror bestämdt att Ake hade rätt i den saken, att det icke fattas mig annat än erfarenhet. Framtiden får visa om jag häruti har rätt. Farväl, älskade mamma! Inneslut i varma böner mammas egen : Mimmin Då Emilia slutat sitt bref och såg sig om, stod hennes man bakom och läste öfver axeln, Han fattade smekande hennes lilla hufvud, vände ansigtet emot sig och betraktade henne med blickar, som bevisade hvilken djup rörelse han erfor, Men han yttrade ej mer än det enda ordet: Tack Emilia förstod detta tack, och en varm rodnad utgjorde hennes svar. Tre veckor senare — den 2 September — öppnade huset Hjelm Holt sina affärer på Svartskär,