Aftonbladet – 14 januari 1859, sida 1

I nyttigare, utan äfven finge tillfälle att bere da mera omvexling åt våra samtal. Jan, sade jag, du längtar efter omvexling — se der allt! Och se der nu äfven, återtog han, följden af min uppriktighet! Du fäster dig alltid vid ett ord, hvilket det då är, som du finner mest retande. Du vänder slutsumman af det hela såsom du behagar och kastar icke en tanke på hvad jag talat, innan jag summerade ihop mina tankar till en slutsumma. Detta är framför allt icke bra. På det sättet vinner hvarken förnuftet eller eftertanken något gehör. Då han afgaf denna förklaring, såg han rätt missnöjd ut. : Kanske har han rätt, kanske söker jag i någon retlig sinnesstämning fästa mig vid vissa ord för att hafva något som jag vågar beklaga mig öfver, medan jag måste tiga medå det, hvaröfver jag icke vågar beklaga mig. Huru det nu är, så kan jag icke ständigt ursäkta mig. Min värdighet skulle lida deraf, Det blef således icke godt på hela qvällen:: den utgjorde ett sidostycke till den aftonen, då jag skulle se på fisksaltningen. Men i morse, då han reste öfver till Svartskär, sade han innerligen mildt och godt: Stackars barn, du är icke lyckligt Tag nu mod till dig och se lifvet gladare! Tro mig: då du vinner erfarenhet, blir det bättre.v Och nn ville jag att erfarenheten skyndade sig, så att det blefve bättre. Men det var sant — jag mins nu dina ord, mamma, om att utsädet och skörden icke kunna följas åt. Ack, jag måtte aldrig hafva utsått rätt! Åke har icke mer än en gäng förut talat så allvarsamt. Jag vill kufva mitt högmod och begrunda alltsammans, Framför allt vill jag hafva i minnet det der om känslorna... (Andra morgonen. Ack, marmima lilla, i dag är jag långt gladare till lynnet! — Då min mani går afton kom hem, sade han att ban riktigt leds, då jag ej är med. Något sådant har han aldrig förr yttrat, Och