Aftonbladet – 13 januari 1859, sida 2

Åke var också fasligt märkvä digt intresserad. Med henne kunde han språka om affärer. Och inne i hennes rum, dit hon helt ogeneradt inbjöd honom på en cigarr och ett glas likör, medan hon tillät mig bese innehållet af. en mängd lådor, uppfylda med den magnifikaste utländska fruntimmersg:annlåt, kommo de in i en diskurs, som upptog en balf ttmma — och vet mamma om hvad? Jo, om nödvändigheten af att afskaffa lönkrogarna såsom helt och hållet demoraliserande för strandfolket och öboerna. Hur besynnerligt är ej detta hos ett ungt fruntimmer! Men man kan ändå icke låta bli att finna henne både behaglig och intressant med sin mörka rock, sitt uppstrukna bår och sin för ö!rigt egendomliga toilett, ty i hennes ögon lyser något, som vill draga en till sig. Och sådana rum hon har! Jag tror der fanns både fiskredskap och jagtredskap och trädgårdsredskap och allt slags redskap, utom sådant som vi fruntimmer bruka för våra sysselsättningar — icke så mycket som en half ända sefirgarn, långt mindre en bit stramalj eller en stråperla. Med allt det här är dock mamsell Majken kär liksom en annan qvinna. Hon älskar unga jaktlöjtnanten — som jag förut nämt för mamma — och är ändå tvungen afstå från sitt bjertas utvalde... Jag faller ur den ena förvåningen i den andra. Om jag hade måst afstå från min kärlek, hvad hade jag sedan brytt mig om den öfriga verlden! Men hon, kon är lika intresserad af allt, som pasI serar på de här stackars klipporna. Fru Moss, modern, tycker Jag oändligt mycket om. Hon är så enkel, så begriplig. Hela hennes visen är som en god moders; och när hon går och kommer, tyst och behaglig, så förefaller det mig som om jag såge en snäll och: vänlig tomte på sin vandring. Jag är