Aftonbladet – 13 januari 1859, sida 2

undfallenhet, eller kanske rättare sagdt handfallenhet, som under samma riksdag karakteriserade borgareoch bondestånden, ingåfvo de konservativa nytt mod och nya förhop; ningar, hvilket, förenadt med det inflytande östgötahöfdingen friherre Palmstjerna, såsom ordförande i statsutskottet, utöfvade i anslagsfrågorna, banade väg till konseljen först för friherre Palmstjerna såsom finansminister samt hofrättsrådet grefve Carl Detloff Mörner såsom konsultativt statsråd, begge strängt konservativa, samt derefter, sedan hr Genberg lyckats eröfra kräcklan inom Kalmar stift, för domprosten i Lund doktor Reuterdahl till ecklesiastikportföljen, hvarjemte till kontrasignant inom sjödepartementet utsågs kommendörkapten Ulner, en rask sjöman med svagt hufvud och utan någon annan egenskap för ett statsrådsembete, än att vara ytterst medgörlig. för den allsmäktiga vilja inom koungafamiljen, som aflägsnat hans företrädare och nu fick diktera hvarje vigtigare beslut inom denna förvaltningsgren. Under mellantiden till 1853 och 1854 årens riksdag inträffade derefter, som bekant är, den mest fullständiga reaktion, endast afbruten genom konungens hösten och vintern 1852 och 1853 inträffade sjukdom, hvarunder Sverge styrdes af en utaf svenska och norska statsrådet sammansatt interimsregering, om hvilken man egentligen ingenting annat kan säga, än att, om den icke gjort något godt, den åtminstone icke gjorde något ondt. Den påföljande riksdagen 1853-1854 intog emellertid inom adeln och presteståndet en föga aktningsbjudande samt inom borgareoch bondeständen en afgjordt fientlig ställning mot den reaktionära ministeren, hvars samtliga propositioner af något slags vigt blefvo an: tingen afslagna eller i väsentligaste mån förändrade, med undantag likväl för dem, som angingo högre anslag, dem förstärkta statsutskottet, då såsom tillförene sammansatt af en majoritet embetsmän, voterade i sitt eget intresse. Frågan om ministerens decharge väckte också de lifligaste debatter inom borgareoch bondestånden och föranledde beslut inom begge dessa stånd, att tll K. M:t frambära deras underdåniga önskningar om entledigande af pluraliteten bland konungens rådgifvare. Denna riksdagens mera bestämda position kan säkert antagas hafva varit hvad som föranledde, ätt först hr FHlohenhausen 1854 fick lemna krigsportföljen åt chefen för svea lifgarde. grefve N. F, Gyldenstolpe; att sedan kort före påföljande riksdag (1856) justitieministern grefve Sparre efterträddes af f. d. statsrådet Ginther samt finansministern friherre Palmstjerna af statsrådet Gripenstedt, hvars plats åter intogs af häradshöfdingen IL. Almqvist, som derefter, och sedan inrikesministern hr Fåhreus jemväl afträdt, emottog inrikesportföljen och på den konsultativa rådsplatsen succederades af frih. Gustaf af Ugglas; hvarförutan wrikesministern frih. Stjerneld fick lemna plats för f. d. svenske ministern i Köpenhamn frih. Lagerheim — för att ej nämna, att statsrådet Reuterdahl utbytt sin plats vid konseljbordet mot biskopsstölen i Lund och testamenterat taburetten åt sn i flera hänseenden underlägsne själsfrände, ännu varande ecklesiastikministern professor Anjou. Af 1848 och 1851 årens kabinett qvarstodo således innan tre månader, af 1856 års riksdag förflutit endast hr Ulner, som åtnjöt tjenstledighet, samt hrr Gripenstedt, Wallensteen och orefve Mörner, af hvilka likväl den förstnämde redan begärt afsked och den sistnämde troligen var beredd att när som helst afgå. Utan tvifvel bidrog den sålunda skedda ombildningen af kabinettet i en mera konstitutionel riktning att genast från början af sistlidne riksdag stämma rikets ständer så särieles medgörligt, hvilket äfven uppenbarligen hade varit syitemålet med hela den stora förindringen. Sedan de anslagsfrågor, som lågo höga vederbörande ömmast om hjertat, blifvit lyckligen expedierade, började under det emeljertid inträdda regentskapet redan talas om förindringar inom konseljen, som dock hittills icke sträckt sig derhän, att en fullständig och honogen junkerligt-konservativ minister blifvit bildad. Den snart annalkande riksdagen, som indock torde komma att genom de finansiella svårigheterna bli ganska kinkig, har måhända ,jort det litet svårt att just nu aflägsna dem land kabinettets ledamöter, som töreträdesvis betråktas både såsom framåtskridandets vänner och såsom konseljens största kapaciteer. Grefve Hamilton, som nu förmodligen skall utveckla sin diplomatiska talent såsom edande riksdagsminister, skulle visst få ett svårt arbete, om han, efter aflägsnande af hrr 3ripenstedt och Almqvist, uppträdde inför rikslagen med ett kabinett af rena junkrar. Derned låter man troligen anstå, tills de värsta iksdagsgöromålen äro undanstökade. momsen nera Dansk-holsteinska tvistefrågan. (Bref till Aftonbladet.) Köp exhamn den 6 Jan. Såsom bekant är, gick den tyska förbundslagens första beslut i danska frågan ut derpå tt resultaterna af danska regeringens förrvandlingar med den i dessa dagar samman