Aftonbladet – 13 januari 1859, sida 2

glömde brefvet: Man får ej Vänta skörden för snart. Men jag återvänder till Svartskär. Der lärer vara stark handel, så att nog får man se folk, men har icke något umgänge, undantagandes kapellpredikantens på en half fjerdingsvägs afstånd och herrskapet Moss, som komma ätt bo två mil längre bort. Och nu skall jag berätta litet om dessa våra grannar — oss sjelfva sparar jag till sist. . Jag har ett par gånger varit ditöfver med Åke, och Gud skall veta att denna lilla verld är raig så ny som Amerika för Kolumbus. Tre vintrar har jag som flicka varit bemärkt och fjäsad på våra baler. Jag har varit en verklig medlem af. en vald societet, och i den kretsen rörde jag mig obehindradt. Men här är jag, åtminstone för det närvarande, alldeles bortkommen; och då jag från den långsluttande mörkgrå klippstranden trädde ini det rätt Vackra huset, så tyckte jag mig ändå höra oktobervinden susa igenom rummen och vestanstormen skaka luckorna, medan flöjeln på gården ghislade och hunden tjöt och ryckte på kedjan, ett tecken att han såg och hörde hvad -menniskor ej kunna förnimma. Alla dessa intryck hade jag ej bort nämna för Åke, som tyvärr icke begriper att man kan se annat än det man bar för ögonen. Jag märkte :straxt att hanicke tyckte om detta. Han visade i stället hvad han hade för ögonen, och det var verkligen en rätt. vacker, ehuru något besynnerlig syh; jag menar Harr t Moss dotter; mar Jå Zen pet Moss TAG 5 :ev har jag aldrig sett eller drömt omen sålan ung dam. Hon resonerade med Ake om handel och sjöfart, fiskberedning, de olyckligt dumma vrak-lagarne och Gud vet allt hvad, och det med en raskhet oci -tillförsigt :som om hon varit karl i stället för fruntimmer.