Aftonbladet – 12 januari 1859, sida 3

bland äfven en stor del af ön Yerba Buena i San Franciscos hamn, samt att ändamålet med detta intygs utfärda de varit, att Limantour dymedelst skulle er äålla en stadfästelseresolution af mexikanskar styrelsen. Victor Prudon, öfverstelöjtnant under Michaeltorrena, vittnade att han åt Limantour uppsatt ansökningen om jord i Januari 1843 och sedan hört guvernören gifva befallning om gåfvobrefvets utfärdande. Vincente Perfecto Gomez, som var skrifvare under Jimeno 1843, vittnade att han samma år hade infört Limantours gåfvobref i en expeditionsbok eller ett register. Joså Castro, guvernör öfver Kalifornien, åren 1834 och 1835, vittnade att Limantour hade år 1845 för honom berättat, det han af Michaeltorrena erhållit jord å Yerba Buena. Juan B. Alvarado, guvernöriKalifornien 1842, vittnade att han redan förrfän landet intogs af amerikanarne hade hört sägas, att Limantour hade begärt land i norra delen af det nya territoriet. Äfven inlemnades ett bref, skrifvet af general Vallejo 1843, i hvilket han omtalade en ansökan af Limantour om jord å Yerba Buena. Detta bref medgafs vara skrifvet af general Vallejo, och förutnämde hamnkapten svor att han erhållit det vid den tid, som det var dateradt — Efter dessa elfva särskilta vittnesmål öfverlemnade general Wilson målet till domstolens pröfning. A svarande sidan förebragtes ingen motbevisning. Det påstods att gåfvobrefvet var falskt, men kunde icke uppgifvas, än mindre styrkas när, hvar och huru förfalskningen skulle ha skett. Sedan målet uppehållits i fyra år. förklarade jordkomiten att den ej ville längre vänta på bevisnirg om bedrägeri, utan afkunnade utslag, som utföll till Limantours förmån. Målet drogs nnder Förenta Staternas distriktsdomstols pröfning. Väldiga ansträngningar gjordes nu för att åstadkomma motbevisning. Styrelsen betalade 80,000 rdr för att förmå två vittnen att komma från Mexiko inför rätten. Det ena kunde ej vittna någonting af vigt, och det andra tefanus sedermera ha vittnat falskt. En af de äldste amerikanske inbyggarnei staten, John P. Leese. bjöd, enligt hvad han sedermera sjelf bekände. 75.000 rdr åt Gomez (ett af Limantours förut hörda vittnen) för att denne skulle erkänna sig ha vittnat falskt. En fransman, vid namn Jouan, som hade tjenat hos Limantour, kungjorde i tidningarne att han vore villig anskaffa bevis emot TLimantour, om han finge 200.060 rdr, och 80,000 rdr bjödos honom verkligen, men han ville ej nöja sig med så litet; sedermera blef han nödgad att vittna gratis. Gomez förkastade de erbjudna 75,000 rdr. — Vittnesmålen af de från Mexiko så dyrt efterskrifna vittnena innehöllo blott att en sigillgravör hade sagt åt någon annan, att han hade förfärdigat ett sigill åt Limantour, hvilket denne skulle begagna till falska gåfvobref å jord i Kalifornien. Ett vittne uppgaf ock att en af Limantours bokhållare ,vid namn Letanneur, hade sagt att han hade skrifvit dokumenterna år 1852. När rättegången stod på denna punkt, under senare delen af året 1856, kom Limantour från Mexiko för att sjelf uppträda mot sina angifvare. Letanneur var med honom. På samma tid existerade i San Francisco den s. k. vaksamhetskomitn, en af invånare i staden bildad myndighet, som utan särdeles formaliteter plägade skipa rättvisa under dåvarande laglöshet. Letanneur blef häktad och instäld för grefskapets stora jury, men han tog denna för den fruktade vaksamhetskomiten, och när han tillfrågades om han skrifvit handlingarne, svarade han ja. Dagen derefter blef Limantour formligt anklagad för bedrägeri och mened samt arresterad. Efter några dagars häkte blef han satt på fri fot emot en borgen af 130,060 rdr för inställelse. Han återvände snart tll Mexiko, och allmänheten trodde att det nu var sista gången den skulle få höra af honom och hans anspråk. Men i Juli 1857 kom Limantour tillbaka, tvärsäkrare och mera stark i bevisning än någonsin. Han lät höra, bland andra, en Don Manuel Castanares, som hade varit tullförvaltare i Monterey 1843 och år 1845 i Mexikanska kongressen representerat Kalifornien samt nu var skattmästare i staten Puebla. Det är en gammal, mycket intelligent! man, om hvilken enhälligt sades, att aldrig något vittne med större säkerhet, noggrannhet samt skenbar öppenhet afgifv:t sitt vittnesmål. Han bekräftade till alla delar riktigheten a! gåfvohandlingarne och sade sig ha vid tiden för deras utfärdande varit i tillfälle att inhemta den noggrannaste kännedom om sakens gång. —— Ett annat mycket aktningsväråt vittne var enkan efter Förenta Staternas agent hos jordkomiten 18533 och 1854. en utmärkt advokat. Hon vittnade att då hon med sin då lefvande man tillbragte några veckor i Mexiko 1859; hade Limantour visat handlingarne för hennes man och anfhodat denne att bevaka och legalisera dem hos vederbörande amerikanska myndigheter (en säkerhetsåtgärd, som ansågs nödig sedan landets besittning öfvergått från Mexiko till Förenta Staterna): Hon hade hört de båda herrarne samtala om saken, förstått att Limantour erhållit betydliga landsträckor i San Francisco och hört sin man bestämdt förklara att gåfvobrefvet var fullkomligt lagligt. — Efter dennre fru kom att helt dussin vittnen af stort anse ende i samhället, hvilka intygade att de had före 1850 sett eller hört talas om Limantours gåfvobref. Slutligen hördes Letanneur, son tog på sih ed att han icke hade skrifvit hand lingarne och att han icke heller någonsin sagt det för någon annan än inför den domstol. som han tagit för vaksamhetskomitn och inför hvilken hah hade varit fördig att af fruka ja till hvad som helst. Han inlemnade äfven en mängd på olika tider skrifn: bref, i hvilka alla stilen var mycket olik dei i gåfvobrefven. Juristerna i staden ansåg nu den förebragta bevisningen onöjlig att kullkasta. Si stod saken i Oktober månad 1RQR57 42 Tirmrantonr Vverlomnada Aen 41