Aftonbladet – 11 januari 1859, sida 3

kapellpredikanten dragit sig fram. Men bekymren hade yrt inom, liksom sanden utom väggarne; och enkling sedan tjugo år tillbaka, visste han ej mer hvad det var att dela dessa bekymmer med en huld följeslagerska. Sonen och dottern — den sednare född straxt före moderns död — voro och förblefvo barn i hans tycke. Han hade dessutom för mycket hjerta att bedröfva dem, och hjerta egde han mer än någon t-odde. Moss hade under många år kunnat anses som en vän — de hade utbytt många glada stunder — men högmodet och fattigdomen blotta sig ej gerna för den rike vännen. Och så egde till sist kapellets herde icke någon annan verkligt förtrogen än kapellets klockare, som hade sin lilla lägenhet helt nära. Denna förtrolighet hade räckt i minst några och tjugo år, hvarvid fördelen gemenligen stannade på förmannens sida, ty underherden var både yngre och kraftfullare, egde ett godt öga för affärer och såg dessutom upp, då pastorn såg ned på sin Vän. För att gifva ett bevis på mångsidigheten i detta förhållande måste vi nämna, att då kapellpredikanten förra vintern flera dagar i sänder var sängliggande för sin gikt, men läsbarnen det oaktadt icke kunde försummas, var det klockaren som, sittande bredvid sängen, officierade som tolk och öga på samma gång. (Forts.) HR — En duell på gevär egde i förra månaden rum mellan två officerare i Antwerpen. De sköto på 75 alnars afstånd. Den ene fick kulan midt i bröstet och dog på stället. — Det tjugosjette barnet af samma föräldrar döptes. FR pr Dec. i belgiska staden Lierre. Det har tjugotvå syskon i lifvet, alla friska och dugtiga.