Aftonbladet – 10 januari 1859, sida 2

lar, som hon mera-älskade: den blanka hafsytan och sin älskares ögon. Då modern inträdde, stod Majken vid det omnämda långa bordet i yttre rummet och såg genom en tub, som der hade sin vanliga plats. Tulljaktens sista skymt var nemligen ännu icke uppfångad. Nå, kära lilla älskade Majken, nu kan du hafva sett nog-af-den synen. Kom nu och gif mig ett klokt ord angående denna oförklarliga händelse! Straxt, mamma — i ögonblicket... vänta, lilla me mma! Genast... så ja... Straxt, straxtb Och .nu vände hon-sig om,gick leende emot modern och :kyste. båda hennes händer med en behaglig och öm hängifvenhet. Jay nog kan du göra. med mig hvad du vill, stygga barn... men pappa... Jag har redan afsändt bud till: honom. Det-kunde jag tro och ville icke bemamma låta det vara; Men då jag: blir hustru, tänker jag aldrig taga saken såsom mamma. Det kan ingen veta huru man kommer att taga de der sakerna, innan man binner så långt. Husfriden är bufvudvilkoret för mir tretnad, och den får hvarje hustru — om hon vill hafva någon trefnad — skapa sig både aj och efter de omständigheter, som hon haratt göra med. : ; Ja ja, mamma lilla, vi-tala aldrig om det! Mamma är blott för mycket exemplarisk. Om pappa ifrån början -.mött något motstånd, hade han troligen aldrig, tänker jag, blifvit så sträng herre i sitt hus. EE: Då tänker du mycket galet, mitt barn! Hvad du kallar stränghet är såsom ett mors; gondagg :emot hvad som synbarligen skull blifvit, ifall han från början mött motståndi stället för eftergifvenhet. Detsär ingen barnlek att stå vid sidan af en menniska, som aldrig lagt sig vinning om att styra sinnet,