Aftonbladet – 8 januari 1859, sida 4

LANDADE ÄMNEN, Farväl till år 1858. (Ur Illöstrerad Tidning.) Ändtligt bar du trampat ut din stig, arma anka! gamla femtiåtta! Hvad man blef, ej blef man fet på dig; pank och pauvre var du öfvermåtta. Ingen bal blef i vårt Börs-palats, hvarmed annars borgerskapet pjäskar. Sångmön blott tog skeppsbrofrökens plats, dansande en skeppsdans med prins Oscar. Riksdan slöt, och saknan var-ej stor, hvilket allt framgent j spörja skolen. Just som sällskapet ur tullen for, blef en stor förmörkelse i solen. Mode och smak ha råkat i process, sundt förnuft är ansedt som en nolla; Krinolin är qvinnans rabies, som hon nog skall veta att behålla. Verlden talte blott om utländskt lån — Ingen glädje! luften tung och qvafver! Voila! då kommo sunnan från, till vår tröst de älsklige Zouaver. Nördens sommar under fogelsång majestätiskt sågs på bergen trona: Plötsligt 96 Coups de canon skänkte Vermland en hertiglig krona. Mandom, mod och morske norske män, fanns det godt om der på Axevalla. Djerfvast dock gick Bohuslänningen för sin chef i döden iramför alla. Svensken, som en ann Cavall förbi, hem-marcherade i tysthet bara. Nörsken firade triumfer i Örebro och Venersborg och Skara. Så blef ock Berzelius rest, fast sent under sommarnattens tysta stunder. Men ollt stort sker tyst; som Geijer ment; tysta växa upp naturens under; Oscarshamn, som byggdes vid Bergsund, gar ett väldigt prof på hastigheten: gjorde ungefär på en sekund förstä turen in i evigheten. Jakobs skörsten slutat sina dar, till stor lättnad för sin kyrkrådspappa; Schartaus bankopump står likväl qvar, liksom. Leijonanckars riksgäldstrappa. I konkurser tas begrafna lik, Smårn har sinne för det merkantila: sGrafkor säljas. uti. Westervik, hvari.gäldnärns mor. och dotter: hvila. Svensk matros tycks ha ett räckar-lif, klipper-skeppen blifvit hedna drakar: sjökaptenergå med slagtar-knif, sjömansbildningtrumfas in med spakar. Gamla Östersjön är nu för trång, iögen ångbåt törs en annan möta Skåne satte sig på tvärn en gång, och seä fanns der ingen plats för Götha. Ordning upprätthålls på många vis, lagen tål ej några glada miner. Öm ej annat, häktar vår polis gamla kärngar uti krinoliner. Dålig var den visst och utan band, men man fick den dock för halfva hackan: Industrin tar opp:sig i vårt land; priset höjs på gamla almanachan! Till: Blåkulla gammalt folk-ses gå; ungt behandlas-som körrektionister : Rektorns dobbsko:der vid: Fyris å; vidtbekaänt, sin gamla blod-örn rister. Presterskapets möte uti Lund, var onekligt utaf högsta nöden, för att en gång komma under fund med hvad nasus man får efter döden. Gamla år! ditt minne och dit namn blekna bort kring landena och hafven. Slumra godt i evighetens famn! Jag har satt en liten sten på grafven. S—dt. Jie ögrafunderr ällelser. Hamburgs den; 7 Jan, Milano: den 2:Gårdagen föreföll: åter en tor demonstration; Hela befolknitgon vari örelso coh ropade lofve för Italien, Viotor manuol och Tricsloren. Den boväpnade styran. undvek konflikt. Paris: Kejsaren förbigiok nyårsdagen påfga nuntien tigande. Frankrike hade rodan öre nyårsdagen, uti.en not-förklarat sigkom1a-att anse österrikiskatruppörs inträngande Servien såsom oasus belli. (P. T.) Hamburg den 7 Jan, kl. 11, 15 f. m; Bestörtningen på alla börser fortfar. Ränan bar småningom falllt tre franos: Dagens tonitör förklarar dook, att Frankrikes diplo1atiska förhållanden ej berättiga till några arhågors Hamburg den 8 Jan. kl. 1 40. .e. m. Från Wien skrifves i går, den 7; att tredje sterrikiska-armeökåren; 30,000man stark, Att befallniug att marsohera till Italion; I Patis vär ett rykte allmänt utbredt, att ngerska ooh österrikiska rogementea varit i andgemäng, med hvarandra. Ungrarne hade opat: Viva Italial Rättelser: Tf. postmästaren i Arboga heter Tunelius, iCke I såsom. i gårdagsbladet var orätt upp: uvet. — I gårdagsbladet, 3:dje sidan, 1:sta,, spalten, uti rtikeln om Grundsborgskällornas vattentillgång, 33:e aden. nedifrån står: den andra ärbelägen; bör vara: en andra (B) är belägen. Å samma spalt; ,22:dra ch 23:dje raderna nedifrån står: allt efter. som vattet i viken stiger, eller faller då vattnet i viken fal: er etc.; bör vara: allt efter som vattnet i viken-stiger