Aftonbladet – 8 januari 1859, sida 4

Rättogångsoch Polissaker. Det har förut blifvit omnämdt att skorstensfejaregesällen Rosenlund, boende uti huset n:r 32 vid Hol ländåregatan, blifvit häktad och tilltalad, sedan haj sistlidne julafton blifvit -å bar gerning gripen efte det han å Lejas exposition tillgripit en pendyl: Då kort derefter utaf kaptenen v. K; anmälan i poliskammaren gjordes, att ban misstänkte sin piga Ulrika Åhman att hafva från honom och dess fru stulit en mängd klädespersedlar, så, då poliskonstaplarne Lönnmark och Lindqvist hade sig bekant att förenämde Rosenlunds hustru. sällskapade med pigan Ahman, anstäldes: visitation i hustru Rosenlunds bostad, då en mängd persedlar anträffades, hvilka igenkändes vara stulna, tillföljd hvaraf såväl hustru Rosenlund som pigan Åbman inmanades i häkte. i Konstaplarne Lövnmark och Lindqvist hade emellertid fått underrättelse-om atthustru Rosenlund, bvilken för tvenne månader sedan inträdde i äktenskap, skulle vara en straffad person, som på: falskt prestbetyg erhållit vigsel. Efterspaningar fortsattes, som Hade till följd, att hustru Rosenlundigenkändes vara. för 3:dje resan stöld straffade f. korrektionshjonet Carolina Josephina Larsson, och vid ytterligare i hennes bostad anstäld visitation anträffades en mängd persedlar, som hon tillgripit hos en käl. laremästare, äfvensom hos en möbelhandlare, der hon någon tid som sömmerska varit anstäld. Hon frigafs 1850, då hon reste utrikes; och har en längre rd uppehållit sig i Berlin, Hamburg m. fl. utrikes orter: I dag instäld till polisförhör, erkände Larsson, att hon vore straffad för tredje resan stöld. Född år 1827 här i Stockholm, hade hennes föräldrar aflidit då hon var åtta år gammal. Vid 16 års ålder, eller år. 1843, straffades hon för första resan stöld med 23 dygns fängelse vid vatten och bröd; 1844 för andra resan stöld med 15 dygns vatten och bröd t 1 ärs tukthus:; 1846 i brist af fi insatt NN 1847 den 4 Oktober dömd för d till 12 dyögs fäjgelse vid vatten och bröd och 3 års allmänt-arbete. Den 4 Oktober 1850, ställd å fri fot, anträdde-hon-sin utrikes resa Hon erkände en del af de mot henne gjorda nys ängifvelser, men nekade för de flesta, allt under yttrande: Hvad tjenar det mig att neka, jag vet hvad som väntar mig, det är lifstids tukthus. Målet anstår för vidare upplysningars vinnande till öm måndag. 23 j