Aftonbladet – 8 januari 1859, sida 3

räkning, du? Icke jag, men säkerligen tullkammarn. Och vet du, om jag känner mig rätt, så kommer jag att blifva topp rasande, när du lemnat mig, ty Ragnar från Nidön; den högmögende smugglarpatronen, vill jag dö på, hade konjak från Norge.n Nåväl, Gudmar — skulle du önskat att taga kontraband på samma. gång som du tog din trolofvade? Ack, så väl du kan din bibel! Varer kloke såsom: ormar och mefilöse som dufvor.:! med det sista ordet vet du att du lockar rhig ett godt stycke väg. Men tyvärr är pligten pligt, och om jag hade den ringaste hum om hvar jag skulle söka, så vände jag på stund. Derföre får du ingenting veta. Har du, älskade, din hand med? Ännu, min Gudmar, äro vi icke så ett,att du billigtvis kan: fordra det jag skall ögna fläggen samma vördnad som du. Dessutom skulle jag förr — det säger jag dig i förtroende, min tillkommande herre och man — ha försvarat de der eländiga ankrarne rnot hela verldens jaktlöjtnanter, än jag tillåtit att den person, -som.: jag just genom rhin egen närVäro blottstälde, skulle få plikta för sin tjenstäktighet att taga mig ombord.n Akta dig; älskade — Gudmar såg åt dörreh — vakta dig att glömma hvar du är! Jag är icke ensam, och nu vill jag ingenting veta, om du också tänkte tala. Men det skulle gripa mig genom märg och ben, om ag hade ett tjenstefel att förebrå mig. Jag fruktar, Gudmar — detta säger jag osg emellan såsom en själ, hvilken i verkligheten är ett med dig — jag fruktar att dina: grundsatser äro för: stränga -och att du, d duj mera hårdnat till i tjebsten, kommer att: drifva ditt nit längre än du stundom behöf-! Hvad hör jag — gjorde du någon E