Aftonbladet – 8 januari 1859, sida 3

1185 ASLTUKVITIINTS SARTaSL BCHOOI algadldct I acLLld alseende. Om samma lärare undervisar icke i ett, utan i tvenne eller trenne ämnen, så undvikes icke allenast den olägenhet, att samma person behandlar de allra första elementerna och vetenskapens mera invecklade läror, en dubbel uppgift, som han icke alltid har samma fart och förmåga att i dess särskilta delar lösa; läraren får derigenom en förökad anledning såväl att bringa tilllärjungens medvetande hvad som i dessa läroämnen är likartadt eller gemensamt, som att iakttaga och fästa behörigt afseende på måttet af lärjungens arbetsoch uppfattningsförmåga i det hela. En sådan. anordning är numera, i afseende äfven på de högre klasserna, så mycket mera öfverensstämmande med läroverkets behof, som, genom de nya föreskrifterna för undervisningens fördelning, ett högst olika antal timmar falla på hvart undervisningsämne. När befordringslagarne äfven på dessa förändrade förhållanden göra afseende, hvartill början redan skett genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut af den 1-Oktober innevarande år, och när verkningarne af den undervisningen sammanhållande kraft, de numera ständiga rektorerna böra utöfva, hinna utveckla sig, så bör man kunna hoppas äfven från denna sida en framtida helsosam inverkan på lärjungens utveckling. Dernäst kommer afseendet på den inflytelse afgångspröfningens omfång och beskaffenhet utöfvar på skolans undervisning. Ju mera det allmänna fordrar af skolans lärare, ju starkare och ju mera omsorgsfull vård om det uppväxande slägtet det af dem förväntar, desto starkare stöd, desto större förtroende bör det otvifvelaktigt lemna dem i deras bemödanden. Att ungdomen inom det förberedande läroverkets högre klasser hittills icke tryggat sig hufvudsakligen vid detta läroverks egen anordning eller vid sina lärares undervisning och ledning, emedan de sett målet för och pröfningen af sina arbeten förlagda utom skolan, har varit en oundviklig följd deraf, att fordringarne på kunskap vid afgång från elementarläroverken helt och hållet berott af inträdesexamen vid universitetet. Ynglingen har under de sista, vigtigaste åren af sin lärotid mindre rådfrågat skolans föreskrifter än fordringarne i studentexamen: han har, i följd deraf, ingalun: a med den odelade uppmärksamhet och det hängifna sinne, som sakens natur kräfver, följt sina lärares anvisningar. Från denna källa har ock härflutit en brådska under dessa samma år, en täflan, att, synnerligen under den sista tiden, snarare i minnet inhemta en mängd lätt förgätna detaljer, in ett arbete för kunskapernas mognad och säkerhet, som säkerligen icke varit fördelaktig för lärjungarnes framtida bildning. Komiten yttrår detta, utan et ringaste afseende på studentexamens närmare beskaffenhet ; de beskrifna olägenheterna ligga, enligt dess tanke, i sjelfva naturen af all utom skolan förlagd examen, med bestämmelse att utgöra kontroll i dess verksamhet. — Äfven i detta hänseende har komiten af Eders Kongl. Maj:t fått sig uppdraget att afgifva särskilt yttrande, som till detta betänkande i underdånighet bifogas, tillika med förslag till stadga för afgångsexamen från de förberedande läroverken. Om denna afgångsexamen, som skall pröfva frukterna -af undervisningens verksamhet, under nödig uppsigt förlägges inom skolan sjelf, torde deraf kunna väntas, jemte en. säkrare gång af skolans verksamhet på dess högre utvecklingssteg, äfven fördelaktiga följder i afseende på.den tidiga ansträngning af. lärjungens själskraft, som varit särskilt föremål för rikets ständers uppmärksamhet, utan. att universitetet derigenom betages den rätt, detsamma otvifvelaktigt tillkommer, att inom dess eget område anordna de åtgärder, som kunna finnas ndiga till förekommande af omogenhet hos dess alumner. Slutligen kan icke, då fråga är om det uppvåxande slägtets sunda och harmoniska utbildning, den maktpåliggande vigten af gymnastikens öfning vid våra läroverk med: tystnad förbigås. Vården om själsbildningen allena kan icke grundlägga en ändamålsenlig uppfostran; den kroppsliga öfningen är icke blott ett vilkor för yttre helsa, den befrämjar och höjer lifligheten af själens verksamhet, och den ingriper till och med i det sedliga lifvet, derigenom att den gör kroppen till ett villigare redskap för viljans beslut. Den vigt, de gamle fästade vid gymnastiken, har derföre i senaste tiden alltmera befunnits ännu förtjena afseende, och undantrödjandet af det rnämsta hindret derför vid vårt läroverk, genom anställandet af tillräckligt lönade gymnastiklärare, är en åtgärd sf rikets senast församlade ständer, som ålägger läroverket att för genomförandet af den med detta anslag afsedda plan vidtaga de kraftigaste mått och steg. Komiten har i afseende på denna maktpåliggande fråga haft öfverläggningar med den för gymnastikens allmänna förbättring af Eders Kongl. Maj:t i nåder tillsatta komitt, och får komiten, sedan -der från läroverkets sida dervid lemnat de upplysdingar, som kunnat vara af nöden; och då, i af.eende på ordnändet af gymnastiken inom skolorna, de särskilta föreskrifierna tvifvelsutan komma att af gymnastik. komiten föreslås, inskränka sig till att i underdånighet uttrycka sin öfyertygelse om den stora vigt, gymnastiken eger för hvarje förbättrad, till sund -och harmonisk utveckling syftande ordning vid landets skolor; äfvensom om oundg ngligheten deraf, att gymnastiska öfningar af lärjongarne företagas hvarje dag och, så vidt sådant -kan med undervisningens fordringar stå tillsammans, helst på örmiddagen. Dessa äro de förnämsta föremålen, för hvilka lagstiftningen måste verka; om den vill undanrödja de lägenheter, hvilka blifvit anmärkta såsom vidlådande vårt läroverk och hvilka för öfrigt ingalunda äro för andra länders undervisningffrämmande. Komiten vågar hoppas, att, om kraftiga åtgärder i dessa särskilta riktningar vidtagas, de skola med lämpliga förändringar i anordningen af sjelfva. läroämnena samverka för vinnande af det åsyftade, vigtiga änlamålet, det uppväxande slägtets friska utveckling ill kroppslig och andlig helsa. Förr än komiten öfvergår till en framställning af let sätt, hvarpå den tänkt sig ordnandet af de särskilta undervisningsämnenas gång genom skolans klasser, är det nödigt att redogöra för de grunder, på hvilka komiten ansett sig böra bygga anordninsen af klasserna sjelfva, och de förslag, som den i sådant hänseende ansett sig böra Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning underställa. De skäl, som legat till grund för förslaget att göra den femte klassen till ;n tvåårig klass, äro redan i. det föregående anförda. Komiten tror den erfarenhet, som vunnits sedan den nyä: skolstadgan utfärdades, gifva fullgiltig anledning till en så beskaffad förändring. Från en annan sida och af andra sk 1 visar sig en förändring af sjette klassen till en tvåårig :klass vara ändamålsenlig. I röljd af de vid sistlidne riksdag fattade beslut äro nemligen de läroverk, vid hvilka nämde klass finnes, utrustade med ett högst olika förråd af läraärekraft för motsvarandet af samma uppgift. Vid detta för hållande har det blifvit nödvändigt att ordna klasserna på sådant sätt, att äfven de med lärare mindre välförsedda läroverken kunna utveckla en ändamålsenlig och med ,deöfriga. säammanstämmande verksamhet. Om den sjette klassen sammanslås med len hittils varande sjunde. till. en tvåårig. klass, så uppkommer, derigenom icke, någon förlängning af den id, som är ,beråknad för lärjungen: att kunna .geomgå. läroverket; men. undervisningen kan möjligen ifven med svagare lärarekraft bestridas. Tim-antalet