Aftonbladet – 8 januari 1859, sida 2

Hoppet är ljuft, men väntan lång och lifvet kört, min älskade; och jag ser alls ingen dager att segra i annan strid än möjligen i striden med mitt :tålamod.:; : bVackert så! Hade du visat mera tålamod i början ... å Tålamod, Majken? Du vill väl aldrig frångå din egen spegelblanka karakter? Du må icke hafva velat att jag vid det der beslaget hos din far... 1 sOnödig förmodan! Jag menade blott att du vid den tiden icke skulle, emot mitt råd, hafva skyndat: med ditt frieri... Men låt:oss nu; endast, tänka. på kaffet: och att arrangera oss på bästa sätt för. vår sammanvarol : Du-har rätt — men först måste du. gifva mig ännu ett famntag och en kyss! ; Sedan vilja vi som goda -barn ställa i ordning ilek huset. Hör på, Gudmar! Jag beviljar dig hvad du begär, men ieke mer än denna kyss förrän vi taga afsked. Ser du,; sede den -nu helt qvinliga sköldmön rodnande, jag: har satt mig under kongl. maj:ts och kronans skydd, icke under min. älskares — begriper du det? Jag. begriper dig nu som alltid, och jag går in på allt, med ett enda förbehåll, .nemligen-att vi i god:tid börja taga afsked.n.j Få se om jag, när det hinner så långt, 3 glömt.något här nere. Du finner väl att, s ort vi frukosterat, jag måste vistas på däck — hvad skulle eljest jaktkarlarne, få att berättal Ack och ve öfver den usla -.konvenansen, som sträcker sig till. och med utinakna skärå gården på en stackars tulljakt med en allnänhet af: endast två personer! Men pass åt sorgen! Skam för, den, som klagar midt uppe i himmelriket... Se. här mina tillgångar. Och den:unge jaktlöjtnanten slog upp tvenne skåp, der: koppar, glås, socker, skorpor, vin Mm: im. helt trefligt gjorde les hönneurs för en