Aftonbladet – 8 januari 1859, sida 2

Nauckhoffs uppgift rörande samma ämne. Utdraget, som, föratt kunna gälla såsom autentikt, hade behöft styrkas af namngifna trovärdiga vittnen, i stället för att så der lösligen framkastas af en psevdonym, utvisar att Carl Johans utgifter för år 1827 gått ända till 760,541 rdr bko, till följd hvaraf konungen, som af civillistan endast uppbar 620.000 om året, skulle ha vidkänts en brist af 140.541 rdr 8. m. .— Hr B. von 8. tyckes alldeles hafva förbisett att baron Nauckhoff sjelf förklarat sig. endast upptaga de: utgifter som gått igenom hans händer? och att Nauckhoff, när han-talär om konungens årliga: behållbing af 300,000 rdr, till dennes inkomster äfven räknar :behållningen af:hans-egendomar, den årliga räntan å de betydliga fonder Carl Johan egde samt den norska civillistan, hvilket allt br B. v. S. alldeles halkar förbi. -Hvad särskilt angår de 353,748 i extra utgifter, som, utan att vara en8 i tingaste grad verificfade, utdraget helt legerement uppgifver. och hvilka bilda en summa 34 gånger större än den af Nauckhoff antagna, så torde vi snart, tider fortsättningen af de historiska anteckningarna, bhfva i tillfälle att belysa det rätta förhållandet :både med dessa och andra likartade utgifter. Måhända skall det visa sig att det är med dessa 353,748 som medde 13 millioner, dem : Carl. Johan ansåg sig hafva depenserat -på Sverge och hvarom Nauckhoffs anteckningar meddela rätt intressanta saker. Hr B. v. S. finner det förskräckligt att man vågar kasta kränkande förebråelser? på en afliden konungs minne, glömmande att äfven kungar måste svara på häfdernas allshärjarting?, för att tala med Tegner; men tillåter sig deremot sjelf att insinuera mot den aflidne höfmarskalken åtskilligt, som icke mindre sårar dennes namn och minne. En konungs : minne -kan få många försvarare; så länge bans dynasti sitter vid statsrodret; men huru många bry sig om att försvafa er enskilt persons? Alla, som närmare kände dei aflidne hofmarskalken, öfverensstämmnra likväl deruti att han. var en hederlig man, fast han var skuldsatt, något som just icke yitsordar de välgerningar, hvarmedhan, enligt B. v. S., af Carl Johan varit öfverhopad, Det är jemväl bekant, att Carl Johan högst ogerna skilde sig från Nauckhoff och att -hani det ängsta sökte qvarhålla denne såsom chef för ekonomien, men att Nauckhoff, inseende omöjligheten af att kunna lefva iStockholm på de små inkomsterhan der hade, oaktadt Kan ångt ifrån vår någon slösare, sökte och fick Blekinges landshöfdingedöme, i hopp att derigenom kunna bereda sig och sin familj bättre ut.igter för framtiden. För öfrigt antyderingenting i Nauckhoffs anteckningar på någon personlig ovilja mot Carl Johan.--Han har helt enkelt velat uppteckna hväd han; sjelf erfarit, och han har reflekterat efter sitt bästa förstånd öfver de personer och händelser, bland hvilka han lefvat, knappast tänkande på att hvad han skref skulle komma inför allmänheten. Det finnes följaktligen icke det ringaste skäl för att Han skulle ba skrifvit af hat. och hämd, eller af dylika låga motiver: Hans anteckningar öfverensstämma 1 de flesta fall med hvad man redan känner genom Crusenstolpes och Lindebergs arbeten, och flera betydande personer, som likaledes närmare kände Carl Johan och hans hof, hafva inför redaktören af denna tidning lofordat opartiskheten i den aflidne hofmannens-anteckningar.?