Aftonbladet – 8 januari 1859, sida 2

Skall ske; mamsell;och det blir allt på min partage som taäcksamheten för den goda konvojen stannar. Må så väl! Min skuta skall ha. henne i minne... riden Så bjöd jaktlöjtnanten handen åt sin hjers tans: kär, och nästa ögonblick stod: hon : på kronans däck. : ; Båtarne skildes åt; och sedan jaktkarlarne fått sina order; visade värden vägen till kajutan, dit han förklarade att: kaffet snart skulle komma efter. 5 8 KAPITLET, En frukost på tulljakten. O, min Gud; hvad jag längtat efter denna välsignade stund ! utbrast liter den unge bes fälhafvaren; i det ham utan krus slog) sina armar: kring Majken och erhöll af henne tills baka: ett lika varmt famntag, :ÄX jag då, min Gudmar! Har jag ej företagit denna dristiga återresa just för att finna tillfälle ratt få språka med;idig — du fick ju brefvet, deri jag sade dig dessa ord: Med nästa: båt, som kommer ! Ja, och jag har sej heller legat ur sjön, sedan de: orden lästes: Det varen lycksalig känsla att veta det min dårskap icke: Kom i strid med pligten. Jag kände mig frestad att resa. -hvarthän du:än kallåt mig., I Ett ljuft-och klart leende gaf ett nytt uttryck åt Majkens utseende. Detvar kärlekens förklaring. : ; ,Ack, min väna mö, skola vi då aldrig liksom i det sälla förflutna få öfverlemna oss åt hoppet om lyckan ? Se så, icke böra vi med klagomål förbittra denna från alla slags former djerft röfvade timma! Pappa har visst envisa åsigter i denna fråga — du vet han bar många kinkiga åsigter — men vichafva också vår envishet, och för min del hoppas jag på slutlig söger.