Aftonbladet – 5 januari 1859, sida 2

han vid senaste stora frimurarefest här i staden högtidligt och på ett vördnadsbjudande sätt öppträdde till brödernas icke obetydliga öfverraskning. Det säges att han för öfrigt och dessutom skall med det första blifva upphöjd till baron tillika med hr Schel, Scheel, Schele, von Scheele eller hvad han heter. Vid sidan af denna muntra nyhet har-jag en i hög grad sorglig att meddela. Professor Clausen, hvars ålderdom hittills varit rask och kry som ett vinterny, har. för, ett. par dagar sedan drabbats af. en slagattack, som: tyvärr låter oss vänta det värsta. Äfven förutsatt att läkarekonsten. skulle kunna göra ett underverk, må man dock dessvärre antaga att Clausens kraft är bruten och hans verksamhet för allo slut. I politiken, det. är. sannt; har Clausen under. desista åren icke-spelat någon större roll, men hans blotta namn var dock alltid af betydelse för frihetens: och -utvecklingens sak, och som lärare vid universitetet stod han ännu alltid qvar med -stort inflytande och yetenskaplig auktoritet. Han är blott 65 år gammal, och man hade skäl att vänta ännu många år lagda till denna hederliga, vackra, ädla och ärofulla bana. Marcus Larsson sär här med ett helt litet museum af landskaper och: mariner, dem han önskat exponerade för allmänheten, innan han efter sin bestämmelse förer dem vidare först till Petersburg och derefter till London. Han har emellertid haft mycken svårighet att finna en passande lokal och har ej funnit den ännu. Dock tror jag han har något hopp om att få universitetets stora festsal. Han skall förmodligen finna mycken opposition och sträng kritik från den något exklusiva Höyenska skolan härstädes; men han -gör rätt 1 att probera och våga litet. Flera af hans arbeten, dem jag haft tillfälle enskilt se, skola nog för öfrigt försvara sig. Amiral Virgin reser om kort tid till Stockholm, för att derefter med ens begifva sig till: -Haag, sin nya gesandtspost. Grefve Wachtmeister lär nog icke kunna väntashit förrän ett stycke frampå våren, och den svenska missionen härstädes.blir då under mellantiden lagd i händerna på legationssekreteraren friherre Rudbeck. Det blir här allt allmännare och allmännare antaget, att den svenska regeringen med detta arrangement verkligen bar velat: göra. en demonstration; ::Måhända har den något skäl dertill, men manerinrar sig vid dylika fall alltid det gamla träffande: Quidquid delirant reges, plectuntur Achivix En sak! Man börjar här i Danmark röra sig på flera håll för något, som synes mig böra intressera äfven de skandinaviska brödrarikena. Det mål, hvartill det sigtar, är, geometriskt taget, litet aflägset, men saken sjelf ligger de nordiska länderna doek nära nog. . Frågan gäller — Japan. Man :frågar sig här omFrankrike, England, Ryssland och Nordamerika, hvilka nyligen afslutat fördelaktiga traktater med detta rika land, skola hädanefter lemnas att: monopolisera hela handeln och framförallt fraktfarten-på dessa kuster och om icke äfven andra sjöfarande nationer skulle kunna göra ett försök att leka med. Jag ser af de sista belgiska tidningarne, att man äfven der börjar taga denna fråga under allvarsamt skärskådande. Det är sannt att de skandinaviska. länderna ej sjelfva hafva stort att till Japan exportera, men vi hafva alla tre en högst betydlig handelsflotta att sysselsätta i den ofta framför all annan fördelaktiga fraktfarten, just för hvilken Japan blir en ny och säkert mycket god destination. Men för att kunna deltaga i denna fart, behöfva äfven vi mtraktater med detta Japan, och det är för en sådan man här i landet nu tyckes ha satt sig för att vilja agitera. Borde man ej i Sverge och Norge följa exemplet? Det är klart, att för vinnande af det önskade behöfdes en expedition också från de nordiska länderna, men vore resultatet ej värdt kostnaden härför? Och kunde man icke alla tre slå sig samman, om en dylik? Jag uppkastar här endast en ganska eler fråga och hoppas att icke derföre bli beskyld för någon otidig och alltför långt drifven skandinavism. Finner ni i sjelfva saken någonting värdt en allmännare uppmärksamhet, öfverlemnar jag åt Aftonbladet att vidare taga den under sina händer, då jag är viss på att den icke är förlorad för menskligheten. SD: