Aftonbladet – 4 januari 1859, sida 3

Soldatgossen. af Runeberg. i Med nedanstående sköna poem har den ut j märkte skalden bidragit till en poetisk kalen i der, som under benämningen Veteranen nyli gen blifvit utgifven i Finland till förmån fö de ännu qvarlefvande finska veteranerna frå 11808 och 1809. Vi återgifva det här efte en oss benäget meddelad afskrift: Min fader var en ung soldat, den vackrast man fann, Vid femton år gevär han tog, vid sjutton va han man. t t 3 t i 1 v E br Hans hela verld var ärans fält, Der stod han glad, hvar han sig stält, I eld, i blod, i frost, i svält; J Han var min fader, han. IJag var ett barn, när han drog bort, ser fredens dag var slut, Dock mins jag än hans stolta gång, jag mins den hvar minut. Hans hatt, hans plym, den brura hyn Och skuggan från hans ögonbryn! Nej, aldrig går det ur min syn Hur herrlig han såg ut! Det hördes snart från höga nord, när HKkären ryckte ned, Hur han var käck, hur han var stark, hur i hvar strid: han stred. Så sads ban fått medalj också, Det spordes snart, att han fått två; Ack, tänkte jag i hjertat då, Den som fick vara med! Och vintern gick, och drifvan smalt, och det var lust och vår, Då kom ett bud: Din fader dött, han föll för ädla sår. Jag tänkte då, jag vet ej hvad, Var stundom sorgsen, stundom glad; Min mor hod gret tre dar å rad, Sen blef hon lagd på bår. Min fader slöt på Lappos fölt, sin fana närmst invid; Det sägs det var den första gång han blekna setts i strid. På Uttis malm för Gustafs land Min farfar dog med svärd-i hand; Hans fader föll vid Villmanstrand, Han var från Carols tid. Så var med dem, så blödde de, så har det ständigt gått; Ett herrligt lif de lefvat dock, en enlig död de, fått. Och hvem vill stappla trög och tung! Nej, 5 i fält helst varm och ung Och dö för ära, land och kung — Se det är annan lott! Jag är en fattig gosse jag, som äter -andras bröd, Jag har ej huld, -jag -har:ej hem, allt:-från min, faders. död; Men .klaga är ej mitt behag. Jag växer högre dag från dag, Jag är en krigargosse, jag, För mig finns ingen nöd. Och lefver jag tills jag blir stor och fyller temton år, Till samma svält, tillsamma kamp, till samma död jag går, Der kulor hvina tätast då, : Der skall man finna mig också, Der vill jag ock försöka på I mina: fäders spår. an tet cd