Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 3

förtjenster och som gjort lycka i Mönchen. BILDANDE EONST. Det alltjemt sig ökande antalet af konstföreningar innebär ett vackert vittnesbörd om den utveckling, som konsinnet åtminstone extensivt vunnit i vårt land. Hvarje konstverk, som genom förmedling af dessa föreningar sprides till kretsar, som förut varit främmande för dylika saker, utgör en liten propaoanda för konstsmaken och konstintresset. Stockholm har nu två konstföreningar, sedan, utom den, hvilken redan egt bestånd uti flera decennier, en ny under förlidet år bildat sig under benämning af Föreningen för nordisk konst. Vi se ingenting ohdt, utan tvärtom mycket godt deri, att en konkurrens sålunda uppstått, och vi tro, att erfarenbeten redan visat, att de båda konstföreningarne mycket I kunna bestå vid sidan af hvarandra och hvardera i sin mån med ökade krafter arbeta för det gemensamma målet, konstens och konstsinnets utveckling i vårt fäderneslano. Den nya konstföreningen bör dock undvika en klippa, på hvilken, om den icke i tid varskos, den lätteligen skulle kunna stranda, så att dess verksamhet hvarken blefve synnerligen hugnelig eller långvårig. Den bör, på samma gång den sätter sig öfver all konstnärlig skråmässighet, väl tåga sig till vara att lägga hyende under den ytliga dilettantismen, som icke innebär något frö till sann konstnärlighet och som för den sunda konstutvecklingen icke är till stor fromma. Den bestämmelse i föreningens stadgar, som sätter maximipriset för inköpta taflor nog lågt, torde äfven böra ändras, då det är af större vigt, att verkliga konstsaker, om ock färre, genom föreningen spridas, än ett större antal arbeten, som befinna sig på eller under medelmäåttans linie. I båda föreningarne inbjudes konstvännen i dessa dagar på expositioner. Konstföreningens. exposition uti konstakademiens lokal upptager 64 nummer och är ganska rikhaltig och intressant. Främst fängslas uppmärksamheten af ett större djurstycke af vår i Paris vistande berömde landsman Kjörboe, hvars arbeten i Paris äro så eftersökta af det kejserliga hofvet och af konstälskande engelsmän, att det måste väcka både förundran och glädje, att konstföreningen lyckats erhålla ett sådant. Taflan framställer tvenne räfvar, som ligga makligt hvilande, men dock aktgifvande och färdiga att vid hvarje annalkande fara eller möjlighet till rof ögonblickligen störta upp ur sin siesta. Hon är målad med en natursanning och en genialitet i 7uppfattning och behandling, som ensam förmår att lyfta framställningar i denna genre till konstverk i högre mening. Bland de många andra vackra och förtjenstfulla taflor, som ådraga sig uppmärksamhet, erinra vi oss: en präktig utsigt vid Lago Maggiore, af E. Bergh; Ponte Nomentano af Stäck; norrländsk vy af Billing; Ett pikant parti piquet (från gustavianska tiden) med mycken finess måladt af baron Rudbeck; Per Hörberg beskådande sin altartaflav af Nordenberg (der konstnären dock saklöst kunnat utelemna sina allegoriska englafigurer) m. fl. Bland några smärre skulpturer finner man hr Kjellbergs vackra, af konstakademien prisbelönta Achilles, sårad i hälen, sam en genreskulptur, gosse som håller en spjernande bund under armen, af samme unge konstnär. Historiemålningen är endast representerad genom hrr Hertzbergs och Virgins akademiska täflingsstycken, framställande herdarne vid Bethlehemp, Expositionen i Föreningen för nordisk konst (Malmskilnadsgatan p:o 25) omfattar icke blott de nu inköpta och utlottade konstarbeten, utan älven åtskilliga andra målningar och bandteckningar. Bland de förra märker man ett vackert kustparti af kapten Berger, en dalkullav och galleri i Louvren af mll J. Holmlund, en god genretafla af Eskilsson, en skottsk högländare af mill Brandström m. fl., samt en statyett, en liggande bacchant, af en ung skulptör, hr Ericsson. För öfrigt innehåller expositionen åtskilliga både historiska och. genremålningar, till en del öfver nordiska ämnen, af Nordenberg. Hertzberg, prof. Andersson, Wallander (Ingeborg och Orvar Odd), Winge (Hejmer och Aslög) samt landskapsstycken af en mängd yngre konstnärer. Det största imtresset får expositionen genom de handteckningar ur Sergels samling, som bär finnas utställda. Man finner här ej blott en mängd teckningar af äldre berömda mästare ur alla skolor, utan ett större antal högst karakteristiska handteckningar af Sergei sjelf, utmärkta af genialitet samt djerf och ofta grofkornig humor, understundom lemnande goda bidrag till kännedomen om tidens lif och skaplynne. Få skola utan intresse se sådana teckningar som Gustaf III. om morgonen, när han kom i min atelier; .Sergel och Schön i Köpenhamn probera långbyxor; Bellman med morgonsup och smörsås, trött och trumpen; Elias Martin äter korf; Sergel på Råby gästgifvaregårde;PiER FÅ BER RES ISST IE O dr SB