Aftonbladet – 3 januari 1859, sida 2

sammankomster en god ordning handhafva och bibehålla, ansetts, vid deras ovissa tillämpning, än hinderliga för andeligt lif, än otillräckliga för att värna trons helgedom emot villfarelsernas oroliga anlopp. Tidernas förändrade skick har fordrat en förändring i dessa föreskrifter, och i öfverensstämmelse med det förslag, Vårt trogna folks ombud framställt, hafve Vi, angelägne att bevara det bepröfvade goda af kyrkans sed och skick, men att aflägsna missförstånd ocK missbruk, för sammankomster till andaktsöfningar gifvit nya stadgar. Ett ansvarsfullt förtroende har ge-F nom dessa stadgar blifvit lagdt i deras hand. hvilka församlingarne utsett att vara deras jälasörjares biträde vid religionens och sedernas vård, och Vi förvänte af dem, att de noga besinna hvad till Guds namns ära och hans rikes förkofran: hörer, att de samvetsgrannt pröfva allt och behålla det godt är, att de troget stödja och bevara Jesu Christi kyrkas sanning, så att dess ljus och dess fridsförbund må helgande och saliggörande hvila öfver alla, och i försan:lingens gemenskap må fullkomnas det löfte, gudaktigheten hafver om detta lifvet och det tillkommande. a — Wäktaren innehåller i sitt senaste nummer följande redogörelse för en adress i religionsfrihetsfrågan, som nyligen biifvit tillstäld vår regering från Amerika: I dessa dagar skall en adress till vår regering från amerikanska religionsfrihetsvänner blifvit till regenten genom amerikanske ministern framburen från Nordamerika, der sällskapet för American and foreign Christian Union? i November månad hade i Newyork ett offentligt möte för detta ändamål. Man påminde sig nu, huru man för fem år sedan i Newyork hade haft det, mest lifliga möte med afseende på intoleransen i Italien, med anledning af familjen Madiais betryck; och man förklarade sig nu lika redo att fördöma intoleransen i ett protestantiskt land mot katoliker, på grund af hvad man kallade protestantismens stora och utmärkande hufvudprincip, nemligen det enskilta omdömets rätt och pligt, eller att hvarje menniska har en oantastelig rättighet att dyrka Gud enligt sitt eget omdömes och samvetes föreskrift?. De tal vid tillfället, ur hvilka tidskriften lemnar utdrag, vittna om mindre förvirraå kännedom af svenska förhållanden, än man vanligen finner i utländska tidningar, samt derjemte om mycken aktning och kärlek för vårt land och vär historia. Med förkärlek omtalas Gustaf Adolfs plan att bilda en svensk koloni vid Delaware, och lifligt deltagande yttras för de svenskar ch norrmän, hvilka på senare år till flere tusental befolkat Amerika, och hvilka synnerligen prisas för sin älskvärdhet, flit och laglydnad. Svenskarne beskrifvas såsom ett folk, hvilket aldrig tålt förtryck, och som den älskvärdaste nation i verlden. Öm den ame:ikanska adressen till vår regering säges det, att den är affattad i en allvarsam men vördnadsfull stil, och man hoppas att den skall blifva emottagen i samma anda som den är skrifven?. — Vi begära icke vår styrelses mellankomst, i det fulla förtroendet, att om detta ock vore passande, vore det icke nödväudigt. I denna sak hafva vi att göra med en upplyst och kristlig monark, och då vi vända oss till. honom, våga vi vördnadsfullt hoppas att erhålla uppmärksamhet af Sverges riksdag och folk?: ——