Aftonbladet – 27 december 1858, sida 2

lig sportel, att man på postkontoren i allmän het. vinnlägger sig om att söka så mycket som möjligt uppdrifva prenumerationen genom att bereda lätthader och vara förekommande. Detta. är ock ett nödvändigt vilkor för hvarje industris framgång. Att förklara sig icke vilja vexla eller gifva tillbaka samt att söka tvinga allmänheten till att prenumerera på tidningar vör längre tid, än som önskas, är deremot i hög grad ogint och frånstötande. Att prem merera. på en tidning är fullkomligt jemför ligt: med att köpa en vara, och postmästaren är att anse som en kommissionshandlånde:; köparen har då plägsedens rätt att af honom få tillbaka på en större sedel, till besparit ig af mödan att vexla den på: annat ställe. Att prenumerera för halft eller helt år kan åter falla sig olägligt för mången mindre bemedlad, som likväl gerna vill hålla sig en stidning; postkontorets afvoghet mot qvartalspirenumeration kan således lätteligen afbålla en och annan från någon prenumeration alls, hvarpå både tidningsutgifvaren och postkontoret förlora. Hvad vexlingen : beträffar, är postkontoret icke ålagdt någon sådan; me.n qvartalsprenumeration får det icke vägra att emottaga, der sådan är af tidningsutgifvaren a.ndnserad; hvarom dei icke torde ha varit ur va!gen att gifva en erinran. — Såsom vi förut omtalat, skola under nästa år två tidningar utkomma i Wisby, och af begge hafva profnummer hitkommit. — Den ena, kallad Gotlands Tidning, utkommer: från samma tryckeri, som den tidning magiaster C. J. Bergman utgifvit, och är i yttre måtto en fortsättning af densamma. Hvad innehållet beträftar Iofvar redaktionen attäfven i afseende på detta gå i sin företrädares spåre Den medgifver att förhandlingarne af tidens stora och brinnande frågor icke längre böra eller kunna vara för provinsen främmande, och således äfven tillhöra Gotlands Tidning: att i sin mån vidröra?, men förklarar tillika. att ?Red. nödgas för närvarande lemna dessa ämnens behandling åt de större och dagliga tidningarne, då utrymmet i en rnindre yecko-tidning dertill är otillräckligt. Detemot?, för-säkrar redaktionen, skall den med största be-redvillighet meddela plats i tidningen för så-dana artiklar, som röra sakförhållanden och: äro för provinsen af intresse; äfvensom Red. vill egna tillbörlig uppmärksamhet åt alla de fall. härstädes, der det tillhör publiciteten att verka för upplysning, sanning och rätt, samt att allvarligt och opartiskt skärskåda offemtliga. förhållanden.? Man märker af denna anmälan att GotlandisTidningen har för afsigt att icke sticka under: stolen sina anmärkningar, när offentliga myn-digheters åtgärder sådana påkalla, och att dem icke anser politiken som en förbuden frukt på: ön. Den andra Visbytidningen, kallad ?Gotlands: läns nya Tidning?, skall utgifvas af konsistoriinotarien magister H. P. Gustafson. Dess. format är endast hälften så stort som den andra tidningens. Kuriöst nog lofvar äfven Gotlands läns nya Tidning att hufvudsakligen följa samma plan som mag. Bergman; men af profnumret att döma synes detta komma att ske i mera konservativ anda. Redaktionen förklarar att den icke tänker befatta sig med politiken eller med konsten att styra stater, emedan, tillägger den naivt, vi äro visse att dessa ändå med Guds bjelpstyras oss förutan?. Närredaktionen derefter. förbehåller sig att få bedöma de ämnen, som kunna komma å bane till provinsens väk eller ve?, förefaller detta inkohseqvent; ty äfven. dessa ärender borde ju redaktionen anse kunna. styras ?med Guds hjelp? redaktionen förutan.— Redaktionen tycker ej om tidningar, som hafva. landets styrelse och embetsmän till ett ständigt föremål för klander?, — hvilket icke är att undra på, helst när utgifvaren är en konsistoriinotarie, som kan säga vipresterskap?; men å andra sidan tyckes redaktionen hafva en alltför menlös tro på vårt lands styresmän?, Hvilken ogemen respekt tidningen har för länets styresmän synes deraf, att då landshöfdingens återkomst från Stockholm omförmäles, är hans namn satt med väldiga bokstäfver: BILDT. — I en betraktelse öfver vår tid menar red. att vår tids menniskor lida af en stor brist, som är roten till de flesta andra: de sakna tro, och derföre också trohet. Hvarpå följa en mängd kända fraser om enhet, och enighet och kraft, hvilka icke lofva mycken kraft åt tidningens praktiska verksamhet, men deremot vittna om redaktionens gammaldags hedersamma och välmenande sinnelag och goda vilja. —