Aftonbladet – 24 december 1858, sida 3

känner min kärlek, skall ej förundra sig öfver makten af mina böner öfver er Min mor suckade åter: Jag: förstod denna suck; bon skulle i Stephanics närvaro afstå från rättigheten till min kärlek. Men, o Gud! Hvad kan icke en moder uppoffra? I dag då hon kom, att som det heter förrätta sjukvården hos mig, medförde hon Stephanie. Georg, hvilka stunder af sällhet! Hvarföre skola de en gång för alltid upphöra? Begär icke ett uttryck för hvad jag kände; jag förmår endast säga, ätt om icke tanken på den fångenskap du för mig lider vore färdig att i mina ensamma ögonblick bringa mig till förtviflan, skulle jag vara den lyckligaste menniska på jorden. Mikael.n Sörj icke för mig var Georgs svar. Om få dagar skall jag vara i frihet. Jag säger icke att din derigenom skall: påskyndas! Må du stanna i ditt Eden så länge det fängslar dig med sitt behag. Jag lyckönskar, men afundas dig icke. Måtte dagar af ära och framgång en gång utbytas mot dessa af kärlek och frid! Georg. Vi vilja ej söka måla de dagar Mikael härefter tillbringade.. Öfvertygad att de voro honom tillskyndade af Georg, under det denne sjelf var i frihet, blandade sig ingen förebråelse deri. Han njöt tiden utan att mäta dess längd och trodde sig knappast bafva genomlefvat några dagar, då veckor och månader förflutit, och Jaquot en dag efter långt uteblifvande instälde sig vid gallret, der han under samtalet tillhviskade honom: Nu har den heliga jungfrun haft god tid att fullborda sitt under, och snart bör ni vara tillreds att förklara er kunna frisk och helbregda lemna klostret. å Redan ? stammade Mikael. ; Redan? upprepade Jaquot, som ej hade något begrepp om Mikaels lyckliga befinnande