Aftonbladet – 23 december 1858, sida 3

Jag tviflar ej på din tystlåtenhet ... Tala ej om tystlåtenhet, det är på mitt goda förstånd du tviflar, eller skulle du kunna tro, att jag skulle utsätta mig för det åtlöje, som skulle drabba mig bland dessa tarfliga och okunhiga menniskor, med hvilka jag lefver, om jag inläte mig i tal om grefvars kärlek. till drottningens favorittärnor? Ha, ha, hal Man skulle tro mig vara tokig och utskratta mig som en galning. Nej, Gibeau, mitt goda omdöme är en borgen att intet ord från mina läppar skulle förråda dina hemligheter. Du ådagalägger der ett förstånd som förtjusar mig, dyra Mariette, sade Gibeau helt betagen. Aren, som härja skönheten, utveckla förnuftets gåfvor. Förträffliga qvinna återtog han, och tryckte hennes arm närmare sig. Hvem kan neka dig sitt förtroende? Hon älskar en ung man af hög, men tvetydig börd, cn man, som drottningen hatar och som nyss blifvit förklarad att i kriget i Danmark förrädiskt räddat konungens af Sverge lif. En fosterlandsförrädare! O, himmel! utropade Mariette med låtsad afsky. Men som fått sin förtjenta lön. Svartsjukan har hämnat fosterlandet Huru, Gibeau? Hur har det kunnat tillgå? När brottslingen blifvit mogen för sitt straff, skickar himlen honom i hans fienders händer, att det måtte drabba honora, Hvad du talar uppbyggligt! Jag skulle tro rig höra pastorn i vår kyrka. Och allting vet du. Dit är ett underting bland menniskor. Och jag, jag tycker mig ett barn i okunnighet och enfald bredvid dig.o Gibeav kunde vid denna smickrande bekännelse ej underlåta att lyfta handen för att stryka sin ljufva skatt under hakan, hvilket dock i tid förhindrades, hvarvid han i stället sade; ;Denna enfald gör dig dubbelt älskvärd i mina ögon! Jo, min vän, han fick sin lön i det grefve Jablonowski lät lura ut att han befann sig här i staden, och helt sonika Jät