Aftonbladet – 23 december 1858, sida 2

presten vasten Honnow 1 Ahus prestgärd 10cekommer ett vidlyftigare dramatiseradt utkast, der personerna och situationen äro tecknade med mycket lif och humor. Den prosaiska berättelsen En halfherre? skänker rätt mycket nöje och kan i munter ton och träffande komiska teckningar jemföras med åtskilliga af de bästa bland författarens föregående berättelser. .— Irländska Melodier af Thomas Moore. Öfversatta af C. R. Nyblom. Upsala. Wahlström komp. 2 rdr rmt. För alla vänner af den engelska poesien har namnet af den skald, hvars irländska sånger här möta oss i svensk drägt, varit bekant och älskadt. Begåfvad med en skaldenatur, i sin karakter rent lyrisk, hade Thomas Moore derjemte icke blott ett öfvadt öra för musikens ädla konst, utan framstod ock sjelf såsom en ganska lycklig tonsättare, såsom den af honom komponerade operetten, The Bluestocking bär vittne om, Derföre var han ock mer än någon annan egnad att sätta ord till sitt hemlands herrliga melodier, och han fullgjorde detta på ett sätt, som höfdes en mästare i sång, en af de främsta på den britiska parnassen. Huru högt han uppbars af sitt folk, derom tala samtidens alla vittnesbörd; huru högt han stäldes af sitt lands mest lysande skaldegeni, derom vittna följande af Byron. uttalade hyllning: — — — — — — AÅnacreon Moore, To, whom the laurels and the lyre was given, With all rhe trophies of triumphant song; He won them well; and may he wear thens long! Att denna med skäl så berömda diktcykel icke råkat i händerna på någon vanlig öfversättare, på någon af dessa fabrikanter, af hvilkas prestationer boklådorna öfverflöda, utan utvalts till behandling af en verklig poet, är en företeelse, till hvilken man med fullt skäl kan lyckönska vår litteratur. Det är nemligen ingen lätt sak att öfversätta poesi till poesi; dertill fordras icke blott att förstå och kunna uppfatta det främmande poetiska språket, utan ock, och än mer, att känna sitt eget språks anda, och vara förtrogen med dess: tillgångar. Att dessa fordringar skulle på ett tillfredsställande sätt uppfyllas af hr N., en af våra mera hoppgifvande yngre lyriker, kunde man på förhand vänta, och denna väntan har icke blifvit sviken. Då vi icke för: ögonblicket hafva originalet till hands, äro vi ej i tillfälle att närmare bedöma öfversättningens trohet i detalj; men efter hvad vi ur: minnet kunna erinra oss af de mer än em gång, ehuru för längre tid tillbaka genomgångna Melodierna, har den svenske sångären iakttagit all skyldig pietet emot dem britiske skaldens minne. För att icke helt och hållet vid detta tillfälle bortlägga dem kritiska minen, må det tillåtas oss att anmärka. en och annan i mångas ögon nog mycket äfventyrad språkfrihet eller inadvertens, nemligen uttryck, sådana som t. ex. låt se du dig qvickar, brödra sina,, hang (imperf. af hänga), ehuru det visserligen må medgifvas, att det vanligare hängde icke tager sig synnerligen väl ut hvarken i poesien eler i hvardagslifvet. Slutligen vilja vi såsom ett litet. profstycke på de många skönheter, som: denna diktsamling innehåller, anföra följande: verser ur den vackra fosterländska, sången: Farväl till. min harpa: Mitt hemlands dyra hal farväl med dina tonert Den krans, som nu vi bi . skall bli vår sista sång: Gå, slumra in i solsken från ärans ljusa zoner, Till dess en hand mer värdig än min dig rör en gång! Om älskarn eller krigarn, om landets vän jag tjusat, Den äran dig tillkommer, du eldat håg och sinn. Jag var ju blott lik vinden, som öfver strängen susat, Och all den vilda skönhet, jag väckte — den var din! — Den fallande Stjernan. Sånger till Selma, af Fr. Sander. Hr Sanders sängmö är ej; okänd för svenska allmänheten. Det är dock: isynnerhet genom den under ofvanstående: namn bekanta diktkrans, hvarför han för några år sedan utmärktes af svenska akademien med dess stora pris, som han vunnit ett aktadt namn inom våra skalders krets. Till dessa sånger, bland hvilka man finner många af äkta poetiskt värde, har han nu fogat åt skilliga nya, som, jemte de äldre syskonen, bilda en sångeykel af en mild och intagande lyrik, det framstående draget hos hr Sanders skaldetalang. Då det ej kan vara vår mening; att, bland den mängd af lättare och mera: efemert gods vi i dessa dagar framlägga ii vår litterära julexposition, gifva en plats åt ett arbete, som onekligen har anspråk på en genomförd och motiverad kritik, ha vi nu endast i korthet velat göra dem, som i morgon afton med etthäfte poesi vilja undfägna en vän eller väninna, uppmärksamma på dessa Sånger till Selma?, såsom fullt förtjenta att komma i åtanka; förbehållande oss den utförligare granskningen till lugnare tider ef-ter julen. — Rhentraktens sagor är namnet på et J. J. Flodins förlag utkommet arbete, som på titelbladet benämnes Ett album. för dem, som besökt eller ämna besöka de natursköna och minnesrika stränderna af Rhenfloden, samt för ungdom, af J. F. Kiefer Man finner 1 denna bok, som prydes af en litografieradi tafla och flera i texten intryckta träsnitt, en: rik samling af dessa romantiska sägner från: medeltidens riddarelif, hvilka äro förbundna. med Rhentrakten i allmänhet och isynnerhet: med de talrika ruiner af borgar och slott, som: åt Rhenflodens stränder gifva ett så egendom-ligt behag och oemotståndligt flytta tankens tillvaka till längesedan förgångna tidehvarfi, till längesedan hänsofna slägten, med seder och föreställningar så olika våra dagars. Sägnerna, berättade på ett enkelt och åskådligt