Aftonbladet – 23 december 1858, sida 2

edra egna fördelar i främsta rummet. Vi fruntimmer, vi älska deremot högre de föremål, för hvilka vi måste uppoffra mera,, sade Jaquot något patetiskt, ; Hvår och en har gin smak, anmärkte Gibeau. ,Men haf godheten fullfölja er berättelsels Som jag sade, hade jag knappast hunnit öfvervinna min första sorg, och husets affärer blifvit utredda, hvilka visade att jag egde ett arf större än man förmodat ... Ni måste då verkligen vara stormrik, mamsell Mariette ?, : E Ja, herr Gibeau, men tillåt mig fortsätta! Detta hade ej försiggått innan en vår grannqvinna, en klädmäklerska, gänska aktningsvärd för sitt stånd, och som hyrde en liten klädbod på undra botten 1 vårt hus, började plåga mig med ett öfvermått af vänskapsbetygelser, hvilkas slutliga syfte Var att vinna min hand och mina penningar för sin son, enenögd advokat, hvars ansigte kunnat tjena till modell för en Judas förrädaren. Ni kan tänka er min förtrytelse. Vid samma tid hade bref från Jaquot anländt till hans broder Andrå, som ni torde påminna er, och som blifvit en duktig landtman, deruti han berättar att han, liksom så många andra af hans landsmän inträdt i en mäktig polsk herres tjenst, palatinens af Sandomir, som jag tror han. kallade honom, och att han ännu alltid älskade mig. Tänk, herr Gibeau, hvilken trohet! Jag försäkrar er, mamsell Mariette, Jaquot har aldrig varit något mönster för beständighetens vackra dygd! Han har åtminstone femtio gånger bytt om föremål för sitt hjertas låga, sedan han första gången brann för er. Men han återkommer till denna låga efter femton år. Det är sällsynt, det är rörande, Han älskar mig nu, den stackars gossen, med hela ungdomens återkommande värma, och. jag, herr Gibeau, jag har beslutit att välja Jaquot till min man. Jag förklarade detta helt öppet för vår granne med tillägg: att jag ämnade utan uppskof begifva mig till Warschau, endast jag kunde få veta om och