Aftonbladet – 20 december 1858, sida 1

I MO fr, 4, Of Som I lemnaden bunden au zy min pålitlige Hauser.s fvertagas af De begge ynglingarne qväfde sin förundran för att icke förråda sig, hvaremot Mikael sade: Är det oss tillåtet att fråga efter hans öde? Fängelse och bojor för att sätta en gräns. för hans förräderi mot både kitt fosterland. och vårt. Ers majestätv, sade Mikael och böjde ett knä, .om det är mig förunnadt att anropa en nåd, så värdigas skänka den mildring åt Radziejowskys öde, som med ert ädelmod och böga rättvisa är förenlig ! Du ber för förrädaren ? För förrädaren?... Nej! Men det gifver förhållanden, invecklade, oförklarliga, för hvilka man hvarken kan göra sig sjelf eller andra reda och som dock fordra sin aktning. Jag Kan icke säga mer, emedan jag der stannar stum inför mig sjelf.s Konungen besinnade sig en stund, hvarefter han sade: Mitt gifna löfte skall uppfyllas; Radziejowskys öde skall förmildras och man skall säga honom att det är er han derför har att tacka. De begge vännerna böjde ett knä. Konungen gjorde några slag öfver golfvet, hvarunder alla de fordna förespeglingar han föstat vid dessa unga män vaknade med förnyadt lif, Vändande sig till dem, sade ham slutligen: Det bör icke förundra er om jag, efter de många prof af trohet jag sett er ädagalägga, önskar att ånyo fästa er vid min tjenst. Redliga män och trogna tjenare äro konungens och landets högsta vinning. Viljen I åter tillböra nig? Dennafråga kommer på oss för oförvän. tadt och är för vigtig att utan öfv.rläggning afgöras., sado Mikacl, -Vi bero ef pligter. och då ingen kan bättre skatta ger helgd än ers majestät, hoppas jag tillgift, då jag i begges vårt namn. anhåller om tid att bo tänka 0ss. Din önskan är billig och bör ej förnekasn, svarade konungen. Ers majestät torde emellertid bestämma öfver vårt öde Tvenne rum på slottet, mat från mitt kök och frihet att inom fästningen gå hvart I behagen; utom densamma endast mot ert he derserd, Ären I nöjda ? En lott, sade Georg, afundsvärd för tuende och för oss uppfyllande oävdligt mer än hoppet kunnat lofva. Sedan de ytterligare aflagt sin tacksamhet, gingo de att intaga den bostad, som för dem blef upp åten. Här framlefde de några dagar under ett sorglöst lugn, utan att fatta något beslut, all tid uppskjutande detta till morgondagen, då en icke anad händelse väckte Mikael, hvilken gaf en stark väckelse åt den kraft, som ett behagligt, enformigt lif så gerna vill för qväfva.