Aftonbladet – 20 december 1858, sida 1

tankar öfver de förhållanden, hs han in vecklat sig, girgo som epsken förbi hans vakna sinnen, tnmpande på grushögar af för vittrade förhoppiingar, och jagande mot er framtid af blodcener och förödelse. Karl Gustaf kände si; i sitt stolta sinne smickrad af att se sig fmktad, men han ville också blifva älskad. Evad han med svärdet lade för sin fot, ville han förbinda sig genom sitt ädelmod, hvarföre han alltid kände sig hemligen sårad vid rofven på sina fienders enskilta hat, Ur denna synpunkt betraktadt hade också ynglingens mordiska försok qvarlemna ett intryck i hans själ, från hvilket han önskade befria sig. Han fattade derföre det beslut, att, behandlande allt såsom en förvillelse, återskicka den brottslige till Köpenhamp som vansinnig, och såsom ett dubbelt vittne på hans ädelmod och den öfver all fruktan för sitt eget lif upphöjda ståndpunkt, på hvilken han befann sig. Men den olycklige skulle aldrig framstå som ett sådant vittne. Då man om morgonen kom att besöka honom, befanns hans rum tomt, men från dess öppnade fönster, högst upp i ett af de väldigaste tornen, såg man en blodig massa nedanför i stenröset af en halffyld ravin. Så hade den olycklige denna slutligen vöändt sin förtviflan mot sitt eget ur. XXIV. Brefvet och Beslntet. Efter underrättelsen om den fanatiske mordförsökarens olyckliga slut, lät Karl Gustaf tillkalla sig i sitt enskilta kabinett Mikael och Georg. Den behagliga anblicken at deras utbildade, men fina gestal er, deras regelmässiga anletsdrag,. den linsa hyn, bvilken tycktes stämpla dem som Nordens söner, men framför allt det ädla skick, som utmärkte deras väsen, gjorde på Karl Gustaf ett intryck, som skingrade många andra af mindre angenäm beskaffenhet. I hafven ärligt varit på er vakt och skydlat mitt lif. Du för andra gången, tillade ran, vändande sig mot Mikael. Denne bugade sig utan att svara, Sådana tjenster kräfva sin lön, Hvad önken I, som af mig kan uppfyllas?. Ers majestäts höga bifall är min största löning, och om öfvertygelsen om ett mildt ;fverseende med fordna af omständigheterna foreskrifna förhållanden dermed förenades, skulle ej någon af mina pligters uppfyllande kunna räkna en ljufvare lön.n Jag vet hvarpå du syftar, och jag såg i er omtanka att ej släppa den förrädaren Radtiejowsky ur mitt våld ett Prof på en trohet, om förstår att para pligten med de ömtåligaste förhållanden., Radziejowsky!, sade Mikael och Georg på samma gång med halfqväfd röst, under det de slogo ögonen mot jorden.