Aftonbladet – 18 december 1858, sida 1

fort till verket med leksakerna!, röt han mot fångknekten. Finns ingal Hvad för dj ...! Endera torde danskarne icke brukat sådane här på stället, eller torde de hafva förstört dem af fruktan att sjelfva få smaka dem, ty fångvaktarne ha icke sett en skugga derafv, sade fångknekten. med ett slags förnöjelse, som bevisade att han ännu var nyläring i tjensten. Fördömdt! Derpå brummade Gyllenstjerna, vändande sig till Mikael: Du lär väl då icke vilja. erkänna din brottslighet innan tvångsmedel hunnitanskaftas? Du gjorde dock bäst i att följa din kamrats exempel. Min kamrats? sade Mikael lfligt. Och i hvilket fall, om frågan är mig til åten? I att erkänna din brottslighet samt afgifva en sann och uppriktig bekännelse om npphofvet och beskaffenheten af den komplott I be, ge tjenat? le Detta skulle han verkligen gjort? Han har varit nog klok att inse, att det till ingeuting annat tjenat honom att neka, än att draga ökadt straff öfver sig. Du finner nu om det lönar mödan att förhala din bekännelse. Tvärtom skulle kanhända någon mildring för dig Vinnas derigenom att du betedde dig mera medgörligt och påminde dig att hvarje motsägelse i ert tal skall ådraga lögnaren hans lön. Ni vill bedraga mig, herte! sade Mikael. Oförskämde! rTöt oban, drog sin värja och måttade med flata klingan ett slag åt Mikaels kindben, hvilket denne dock genom en snabb rörelse undvek. Du vågar motsäga mig? Fråga detta viltne!, Och han visade å officeren. Denne rodfiade och drog sig djupare i skuggan af fängelsemuren.