Aftonbladet – 18 december 1858, sida 1

håret och skägget, hvilka ingen sax eller knif nalkats i fängelset, stärktes dock Johan vid hans första åsyn i den misstanka han förut fattat, att han icke var den person han ville synas, och sedan han han en stund betraktat honom med sitt skarpa, genomträngande öga, började han: Förvunnen, som du är, att vara ett verktyg i konungens af Sverge fienders händer, för att lönmörda honom, är din dom redan afgjord. Du har således ingenting. att vinna vid att förneka eller söka bemantla ditt afskyvärda brott, hvadan du bör förkasta all tvekan vid att aflägga en öppen. och sanningsenlig bekännelse. Mikael gjorde en lätt böjning på hufvudet. Hvad är ditt namn? Återtog Gyllenstjerna. Det hör icke till räkningen af mitt brott. Oförskämde! Fort ut med ditt namn, eller du skall få erfara hvad det kostar attvara halsstarrig. Ni kan taga mitt lif, men icke framtvinga en bekännelse som jag icke vill gifva, sade Mikael lugnt men afgörande, i Jaså, jag kan icke! För alla dj... det skall bli min sak! Låt hitskaffa tumskrufvarb, sade han till officeren, hvilken genast gick att fortbringa befallningen till .den utanför väntande fångknekten. De skola göra dig ödmjuka och pressa fram sanningen! Vänta bara! sade Gyllenstjerna, och trampade golfvet af det lilla fängelset, under det han väntade fångknektens återkomst. å Mikael förändrade icke ett anletsdrag under tiden. Efter en stund, hvarunder Gyllenstjernas otålighet tilltog, rördes ändtligen fängelsedörren på sina gnisslande krokar. Nu skola vi väl få den fogeln spak och villig alt svara! mumlade Gyllenstjerna, Nå,