Aftonbladet – 17 december 1858, sida 2

LITTERATUR. Svenska Akademiens Handlingar. Trettonde delen. 1858. P. A. Norstedt, å Söner. (Pris 2 rdr 75 öre.) Hvad man än må ha sagt, och hvad man än må ha rätt att säga om svenska akademien, liksom om en och annan bland våra öfriga akademier, att de nemligen äro anstalter af en något exklusiv natur med dertill hörande något instängd luft, — ett örhållande, hvari man på en gång har att söka både deras styrka och svaghet, — det vissa är dock, att den kontinuitet, hvilken såväl inom ett folks lif i allmänhet som inom vissa grenar deraf är önskvärd, derigenom befordras och att det onda, som möjligen genom dessa anstalter någon gång beredes eller underhålles, dock ej torde uppväga det goda, som derigenom åstadkommes eller skulle kunna åstadkommas. Tidsskiften vexla och intressena med dem. Så kan ingen, som vill se klart, undgå att erkänna, det vitterheten i våra dagar förlorat mycket af sin tjusningskraft och åtminstone för ögonblicket släpar fram ett sorgligt lif nog bland massan af de mtressen, som för närvarande taga mensklighetens uppmärksamhet i anspråk. . Vi kunna ej annat än finna, att en sådan institution som svenska akademien, isynnerhet under ett sådant tidskifte, som den närvarande öfvergångsperioden, kan vara på sin plats, om vi ock å andra sidan böra erkänna, att den kunde vara det äfven under ett tidskifte, då sången står i blom, och folkets lugn och glädje gifva sig luft i ordets konst och i språkets välljud. Man kan mot en sådan uppfattning af dylika akademiens berättigande ej utan skäl invända, att de flesta europeiska folks kulturhistoria bevisar obehöfligheten af skyddsanstalter för vissa bildningssträfvanden, och att folkets, om vi så få säga, allmänna andliga forum är den bästa akademien, åtminstone för en så folkl:g och allmän-mensklig andlig verksamhet som -vitterheten. Man skall, för att ej söka långväga jemförelser, kunna framhålla t. ex. Danmark och Norge, såsom bevis för denna sats, och deruti ega och erhålla full rätt. Men med allt detta finnes dock åtskilligt godt, som dessa akademier, der de funmts, specielt ha uträttåt; och visst är dock. att det nationella i litteraturen aldrig deruppå något förlorat. Många bland de der, som skoningslösast ifrat mot dessa akademier.