Aftonbladet – 15 december 1858, sida 3

rr TT ÅK An IA AE Det är utan tvifvel den, på hvilken jag kommit, sade Maria och visade på den af henne tillryggalagda alln, då mellan de glesnande löfven faf tvärgångens höga häck man såg Gyllenstjerna med jättesteg taga en lof öfver buskar och blomsterqvarter för att uppnå den. Nej, icke dennal! sade Marie Casimir med afsky. Jag förstår er rättvisa harm, ädla fru, men låt den icke leda er till en stränghet, hvarigenom många hjertan måste känna sig såradal Det skulle då finnas hjertan bland er? Maria svarade icke, men lyftade mot palatinens förtörnade maka en blick, som bättre än ord tolkade hur litet denna beskyllning borde drabba henne. : Förlåt, min vackra fröken, att jag glömt det undantag ni tyckes utgöra! Ungdomens känslor äro vanligen varma, och edra synas ännu icke hunnit blifva afkylda i den frostregion, hvari ni är försatt. — Jag är alltför ringa, att betraktas som ett undantag ; men jag vågar försäkra, att intet hjerta mindre djupt erfarit intrycket af ert ädla uppträdande och den förolämpning en person tillåtit sig, hvilken är ett olyckligt undantag bland svenska ädlingar. Den. usle! Och er drottning, hur kall Icke ett ord till upprättelse för mig, icke en blick af hot mot den låge! Hvilket majestätl Och hon gjorde en uttrycksfull höjning på axlarne. Dock, jag glömmer till hvem jag talar!... Skulle ni, unga flicka, missbruka den öppenhjertighet ett bittert ögonblick aflockat mig ? Var lugn, ädla fru! Jag beklagar endast att ni här erfarit ett ögonblick så bittert, att det gifvit er skäl till klagan. Haf tackb, sade Marie Casimir med en blick. som: tolkade hur djupt hon rördes af det deltagande hon läste i Marias hjerta, då ett brakande hördes i de närmaste buskarne och Gyllenstjerna bröt sig genom häcken, helsande Maria och sägande: Också er här