STOCKHOLM den 15 Dec. Frågan om lifegenskapens afskaffande i Ryssland har länge väckt den civiliserade verldens uppmärksamdet. Likasom hvarje större eller mindre reform till allmän båtnad, har dock äfven denna stött på svåra hinderi de privilegierade klassernas egennytta, och äfven detta motstånd söker man bemantla med föregifvandet att det är det allmännas väl, icke enskilta personers eller klassers fördelar, man har för ögonen. Äfven här lärer man väl söka inbilla sig sjelf och andra; att det visst icke kan komma i fråga att vilja förringa någons menniskovärde, fastän man anser det vådligt och orättvist att tilldela personlig frihet åt den stora massan af landets arbetande befolkning. Öfver nämde frågas nuvarande ställning meddelas till en tysk tidning följande upplysningar från Petersburg af den 1 dennes: En bland här utkommande revyer, som egnar en synnerlig uppmärksamhet åt frågan om böndernas befrielse från lifegenskapen, omtalar: nu; att deni Petersburg tillsatta komitn slutat sina arbeten samt antyder temligen klart den öfverraskande vändning, som dessa öfverläggningar tagit. Hufvudkomiten hade i form af ett program föreskrifvit specialkomiteerna gängen af deras förhandlingar, och då på de vigtigaste bland des:a frågor svaret var föreskrifvet, från hvilket komitgerna icke fingo afvika. så syntes öfverensstämmelsen i besluten i deras väsentliga delar vara tryggad, och någon skiljaktighet i grundprinciperna var egentligen icke tänkbar. Likväl bar den härvarande adeln lyckligen löst denna uppgift, i det den visserligen punkt för punkt diskuterat ämnet och fattat de föreskrifna besluten, men tillika författat ett slags protest deremot, bvilken principielt afböjer böndernas emancipation, men eventuelt begär för adeln en fri diskussion deröfver, såsom grundval för hvarje beslut, hvilket skulle hafva laglig giltighet. Detta är ungefärligen andan af beslutet, hvarvid ytterligare är att anmärka, att den egennyttiga afsigten döljer sig under liberala fraser och att emancipationens motståndare gifva sig sken af att frukta den största skadan icke för sig,utan för de lifegna sjelfva. Såsom symptom. är detta uppträdande ganska anmärkningsvärdt, ty det kan icke hafva någonting annat att betyda, än att adeln vill i stället för den rättighet, hvarifrån den skulle afstå, erbålla andra politiska rättigheter. Den ryska historien visar, att denna åstundan ingalunda tillhör blott den nyare tiden, och man behöfver blott påminna sig de händelser, som föregingo kejsarinnan Anna Johannownas tronbestigelse, för att erhålla ett eklatant bevis derpå. Men likasom den högre adeln på den tiden hufvudsakligen hade sina egna intressen för ögonen, och den lägre adeln, militä ren och medelklasserna förenade sig med kejsarinnan för att befria denna från de bahd, som voro henne pålagda, och återställa den rena autokratien, så skall hvarje nytt försök, som hela adeln eller en stor del deraf nu gör, att sköta sina egna intressen framför det allmännas, hafva för adeln sjelf de svåraste följderna, men svåra nog äfven för hela den öfriga nationen, som icke vill hafva öfver sig en herrskande och privilegierad klass, fri från de inskränkningar, som nu utgöra skydd mot dess öfvergrepp. Hvarje felsteg i detta afseende håller Rysslands utveckling för lång tid tillbaka och måste hos kejsaren uppväcka ett rättvist misstroende. Man må härvid verkligen anse för en lycka att den lifegna befolkningen förhåller sig så lugn, och denna hållning skall man äfven i händelse kejsaren med oböjlig kraft lyckas genomföra Osina afsigter ha att tacka för en sådan utgång.? ETEN sea