Aftonbladet – 15 december 1858, sida 3

drige, ni har då endast hycklat en roll för at bedraga migl Ni har sjelf bedragit er, då ni tagit mig för den usling ni önskade finna. Ni har velat pröfva, min svaghet för vinning; jag insåg huru långt edra afsigter sträckte sig och kraften af edra öfvertalningsmedel. Ni känner nu mig liksom jag er. Återtag, jag ber, vårt brutna förbunds tecken! Öch Gyllenstjerna framräckte ringen. Marie Casimir drog sig ett steg steg tillbaka, liksom var hon rädd att vidröra den. För tusan! sade Gyllenstjerna och närmade sig med ringen. Det kan icke vara er mening att betala så höga läropengar.n Håll! sade Marie Casimir och visade på en damm i grannskapet. Kasta den i dess djup, att dess åsyn aldrig måtte uppväcka ert förhatliga minnel Som ni behagarb sade Gyllenstjerna kallt och kastade ringen i dess djup med samma obekymrade lugn, som hade det varit en bpån han kastat att yta på dess yta. Har ninågot mer att befalla? frågade. han derefter. Intet, om. ej att ni aldrig mer måtte visa er för mina ögoni . Förkrossad af harm och smärta vek palatinens bedragna gemål in i en mörk sidoall, i hopp att osedd hinna slottet och utan fruktan för vittnen kunna öfverlemna sig åt de känslor, som bestormade henne, då Maria Drakenhjelm, som äfven lockats ut af den vackra morgonen och kömmit att styra sin kosa åt samma allg, mötte henne just der en tvärgång ledde åt andra och olika delar af trädgården. Vid Marias möte stannade Marie Cdsimir för att afvakta hvilken väg hon skulle taga, men Maria, som förstod hennes afsigt och från föregående aftonen var intagen af ett lifligt eltagande för henne, gjorde detsamma, i det hon sade: Hvilken väg är er, att jag ej må störa er vandring. Den, der jag skulle undvika dessa blickar, hvars köld är bittrare, än den man tillskrifver ert isiga klimat. Jag söker den obemärktaste vägen fram till slottet.