Aftonbladet – 15 december 1858, sida 3

säkrande henne om denna, beslöt att bli hennes fasta vän och stöd. Marie Casimir. hade icke för lemnat furstinnaninnan denna skickade att återkalla Stenbock. Maria Eufrosina var starkare i hjertats godhet, i karakterens redbarhet och viljans riktning åt det rätta, än i tankekraftens djup eller fyndighet.. Hon tvekade icke då frågan gälde hvarthän hon ville komma, Hvilket mål hon ville vinna, ty det sade henne HKjertat; men låg ej vägen dit så rak, att den med en enda blick kunde uppmätaås, stannade Kon alltid i villrådighet om högra eller venstra sidan borde hållas. Hon fordrade för alla sina handlingar ett stöd, en rådgifvare, till hvilken hon kunde förtro sig, och på hvars verksamhet hon kunde lita, och fann Stenbock i detta fall vara den ende som stod henne till hands. Han lät icke heller länge vänta på sin ankomst, ty han hade icke hunnit ut ur förmaket, der han träffat Maria. Redan här! sade furstinnan, då hon så snart såg honom tillbaka, Män kan icke vara nog skyndsam, på er kallelse, min nådiga tant, sade Stenbock och bugade sig ganska djupt för att dölja rodnaden, som steg bonom på kinden. Jag förstår, du träffade kanske något som qvarhöll dig i förmaket. Hvem beledsagade palatinens gemål hit? Fröken Maria, stammade Stenbock och rodnade ånyo. Maria Eufrosina lyftade hotande fingret och sade: Jag skulle vilja gifva dig enlexa, men jag måste uppskijuta det till en annan gång, emedan jag låtit kalla dig för något vigtigt. Men det säger jag dig, Johan Gabriel, tänk aldrig på Maria Drakenhjelm! Du har hittills varit en gosse, med barnsliga tankar, men nut... Ja, som jag sagt... Var det något vigtigt, ni hade att säga mig, min nådiga tant, afbröt Stenbock, ahgelögen att komma från detta kapitel. Ja, är lika otålig vatt få veta det, som smickra af det förtroende ni visar mig.s -(Korts)